Strömsund.

Strömsund (sydsamiska: Straejmie) är en tätort samt centralort i Strömsunds kommun, Ströms församling, Jämtland, Jämtlands län. Strömsund, som ligger 100 km norr om Östersund hade år 2000 3707 st inv. Samhället ligger vid Russfjärden i Ströms Vattudal. Europaväg 45 går via den 1956 invigda Strömsundsbron över Ströms Vattudal och in i Strömsund. Orten är sedan urminnes tider norra Jämtlands handelscentrum och näringslivet domineras idag av småindustri- och servicenäringen, med bl.a. träindustri och tjänsteföretag. Den stora Dundermarknaden i juli är välkänd i hela Sverige och även i Norge.

(Från stenåldern till 1800-talet.)

Det finns ett hundratal kända stenåldersboplatser från fångstkulturen i området. Fynd från både järnåldern och vikingatiden har också gjorts, på Ströms gamla kyrkogård har man t ex funnit gravar från 800-talet. Första gången Ström nämns i gamla handlingar är vid ett ting i Sveg 1273 då man bl.a. avhandlade de norska riksgränsmärkena mot Sverige (både Härjedalen och Jämtland tillhörde Norge då). Där vittnade en gammal bonde, Loden från Ulvkälla, att han som ung, förmodligen omkring 1230, hade deltagit i en gränskommission för att syna av gränsmärkena och att ingen i Straumi då kunde läsa bönen Pater noster.

(Ortnamnen.)

Den gamla kyrkan i Ström, byggd omkring år 1300, stod på nuvarande gamla kyrkogårdens mark. Det skall då ha funnits endast sju gårdar i församlingen. Kyrkan revs på 1850-talet, några år efter att den nya stod färdig. Det gamla sockennamnet Ström syftar på Strömmen eller Strömsströmmen, som avvattnar Ströms Vattudal till Faxälven. Ström är fortfarande namnet på socknen, och var också mellan 1862 och 1974 namnet på den dåvarande kommunen. Det nuvarande ortnamnet Strömsund kom till den 1 januari 1901 när de centralare delarna av Ströms kommun, omkring kyrkan och Strömssundet, blev municipalsamhälle, tidigare skrev man oftast Ströms kyrkby i officiella sammanhang.

(Namnet Flata.)

Det platta området framför den nuvarande kyrkan kallades sedan gammalt för Strömsflaten, och var Ströms marknadsplats. Den gamla flaten utgjordes av de tätast bebyggda delarna av de ingående byarna; Bredgård och Näset. Numera åsyftas hela tätorten Strömsund i benämningen, som också har kommit att bli endast dativformen Flata. De som fortfarande kan sin jämtska böjer dock ortnamnet beroende på om det står i ackusativ (riktning) eller dativ (befintlighet).Exempel: Om je ha före på Flatn (ackusativ) så e je på Flata (dativ).Dativformen Flata, i likhet med ackusativformen, uttalas med akut accent, dvs [Fláta], som i uttalet av exempelvis ordet handflata.

(Strömsund under 1900-talet)

1912 fick Strömsunds municipalsamhälle järnvägsförbindelse genom Inlandsbanan. Vid denna tid bodde c:a 1000 personer i Strömsund, som redan då hade en ansenlig mängd industrier, främst inom trävarutillverkning. Tilltron till orten och dess utveckling var stor, i Nordisk familjebok från 1916 skrivs följande: S. är stadt i raskt framåtskridande och betraktas som Jämtlands blifvande andra stad. Så blev dock inte fallet, men sedan sekelskiftet har Strömsund ändå vuxit befolkningsmässigt med ett par tusen. Strömsund fick gymnasium 1961, numera Hjalmar Strömerskolan. 1973 beslutade riksdagen att ett s.k. industricentrum skulle förläggas till Strömsund som en satsning för att främja industrietableringen på orten. Idrottsföreningen på orten, IFK Strömsund, är en av länets äldsta och grundades 1908.
Strömsund hade förr lite av charmen av en småstad genom alla gamla stora trähus vid Storgatan, men rivningsraseriet i början av 1970-talet förstörde mycket. Nu finns en blandning av sekelskiftets träbebyggelse samt 1950- och 60-talets seriebyggda hyreshus och varuhus. Strömsunds kommunalhus från 1958 är arkitektoniskt känt i Sverige. Det stenhus som kanske är vackrast är dock, förutom Grand Hotell från 1909, tingshuset från 1910, ritat av den kände arkitekten Frans Wallberg.