Sidor

onsdag 5 maj 2010

Brita Borg.(Död)20100504)

Brita Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Södermalm, Stockholm, död 4 maj 2010 i Borgholm, var en svensk sångare, skådespelare och revyartist.
Till hennes mest legendariska sångnummer hör Fat Mammy Brown (framförd i Knäppupp-revyn Knäppupp 3; Tillstymmelser), där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångare, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk dixielandvisa om hur modernt det hade blivit att gå med skägg (tre år innan Skäggen kom på TV). När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångare som gjorde karriär på tyska ("Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg ... machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck").
Borg föddes på Södermalm i Stockholm och började sin karriär i den Söderbaserade revygruppen Vårat gäng efter att ha vunnit en sångtävling som Vecko-Revyn ordnade 1943. 1945 bildade hon sångkvartetten Flickery Flies med Allan Johansson, som hon sedan gifte sig med. 1947 började hennes långa samarbete med Povel Ramel. Hon medverkade i hans radioprogram Fyra kring en flygel och var primadonna i åtskilliga Knäppupp-revyer 1952–1962.
Från 1964 blev det flera revysäsonger hos Hagge Geigert i Uddevalla och Göteborg och en sejour på Folkan hos Kar de Mumma. På 1970-talet flyttade hon till Arvidsjaur med sin nye man, polisen Stig Salomonsson, och har sedan dess varit mest verksam som skådespelerska, bland annat för Riksteatern från 1967.. Hon spelade bland annat i Riksteaterns uppsättningar av Call Me Madam (1967) Annie get your gun (1973), Cabaré Tage, Spelman på taket, Ramel riket runt och Tolvskillingsoperan. En stor dramatisk roll gjorde Borg i titelrollen mot Halvar Björk i tv-pjäsen Polskan och puckelryggen av Richard Hobert 1983.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar