Lysekil är en tätort (stad) i Bohuslän och centralort i Lysekils kommun, Västra Götalands län.Staden ligger vid Gullmarn och är sedan mitten av 1800-talet en populär badort. Förutom den viktiga turismen omfattas näringslivet också av bland annat fiskindustri, marin forskning (havsfiskelabratorium) och petrokemisk industri (Nu: Preemraff Förr: Scanraff).
Historia Fotografi av Lysekil från 1883. 
Lysekils kyrka är ett känt landmärke för sjöfarare. Foto: Julius Agrippa.
Platsen där Lysekil ligger är ett gammalt samhälle, med den tidigaste bebyggelsen vid det som idag är Norra hamnen. Redan under 1500-talets stora sillperiod hade den egen kyrka och präst, och under 1600- och 1700-talen var den en av de fem västkusthamnar i vilka sillpackning och sillvrakning tilläts. Orten präglades tidigt av livlig sjöfart och ägde vid mitten av 1800-talet en betydande egen segelflotta.
Platsen var ursprungligen en lägenhet under Lyse gård. Efter 1658 upptogs Lysekil inte i jordeböckerna förrän 1685, då det blev kronofiskeläge. 1715 inköptes lägenheten av amiral Strömstierna och 1778 av ett 40-tal åbor, vilkas arvingar ännu i slutet av 1800-talet var Lysekils dominerande jordägare.
Tack vare av god tillgång på sill under mitten av 1700-talet, sillperioden, fick orten ett uppsving och många salterier och trankokerier etablerades. Befolkningen uppgick 1790 till 536 invånare vilket var en fördubbling på kort tid.
Vid 1834-35 års riksdag väcktes förslag att anlägga en stad vid Lysekil, men ständerna ansåg köpingsrättigheter tillräckliga för det blomstrande fiskeläget, som erhöll sådana 1836. 1863 blev samhället köpingskommun.
Den 1 april 1903 blev Lysekil stad och fick stadsrättigheter, vilket var av stor betydelse för köpingen Lysekil. Lysekil blev en så kallad stapelstad vilket innebar att man fick tillåtelse att idka handel med utlandet. Hundra år senare firades detta på många olika sätt. Stadsvapnet är en blå- och silverfärgad sköld med tre silverstjärnor och två stående fiskar, vilket vittnar om fiskets betydelse för Lysekils utveckling. Två av stjärnorna symboliserar Henrik Gyllenstierna respektive Olof Strömstierna och den tredje stjärnan är Lysekils egen
Lysekils kyrka är ett känt landmärke för sjöfarare. Foto: Julius Agrippa.
Platsen där Lysekil ligger är ett gammalt samhälle, med den tidigaste bebyggelsen vid det som idag är Norra hamnen. Redan under 1500-talets stora sillperiod hade den egen kyrka och präst, och under 1600- och 1700-talen var den en av de fem västkusthamnar i vilka sillpackning och sillvrakning tilläts. Orten präglades tidigt av livlig sjöfart och ägde vid mitten av 1800-talet en betydande egen segelflotta.
Platsen var ursprungligen en lägenhet under Lyse gård. Efter 1658 upptogs Lysekil inte i jordeböckerna förrän 1685, då det blev kronofiskeläge. 1715 inköptes lägenheten av amiral Strömstierna och 1778 av ett 40-tal åbor, vilkas arvingar ännu i slutet av 1800-talet var Lysekils dominerande jordägare.
Tack vare av god tillgång på sill under mitten av 1700-talet, sillperioden, fick orten ett uppsving och många salterier och trankokerier etablerades. Befolkningen uppgick 1790 till 536 invånare vilket var en fördubbling på kort tid.
Vid 1834-35 års riksdag väcktes förslag att anlägga en stad vid Lysekil, men ständerna ansåg köpingsrättigheter tillräckliga för det blomstrande fiskeläget, som erhöll sådana 1836. 1863 blev samhället köpingskommun.
Den 1 april 1903 blev Lysekil stad och fick stadsrättigheter, vilket var av stor betydelse för köpingen Lysekil. Lysekil blev en så kallad stapelstad vilket innebar att man fick tillåtelse att idka handel med utlandet. Hundra år senare firades detta på många olika sätt. Stadsvapnet är en blå- och silverfärgad sköld med tre silverstjärnor och två stående fiskar, vilket vittnar om fiskets betydelse för Lysekils utveckling. Två av stjärnorna symboliserar Henrik Gyllenstierna respektive Olof Strömstierna och den tredje stjärnan är Lysekils egen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar