Solna kommun.

Solnas äldsta historia liknar de omkringliggande kommunerna i länet och börjar med inlandsisens smältande för ca 10 000 år sedan. Solna var då ett kargt ytterskärgårdslandskap med enbart tillfälliga jägare som invånare; spår av dessa har hittats på diverse platser i kommunen.
Från bronsåldern finns bevarat ett antal metallföremål av hallstattkaraktär funna djupt ner i blålera under diverse byggnadsprojekt främst kring Råsundaområdet. Dessa har antagligen tappats ner i de sund och fjärdar som fanns i området eller alternativt offrats i kultiskt syfte. Det är också från denna tid som den äldsta kända bosättningen tillkommer vid nuvarande Norra Haga grindar som möjligtvis skulle kunna vara den ursprungliga Solna by då det är den närmaste bekräftade byn till kyrkan. Byn grävdes ut i samband med breddning av E4;an under tidigt 1900-tal och visade sig bestå av ett antal lämningar efter stockhus.
Under järnåldern tillkommer ett flertal bosättningar, de största var Järva och Bolstomta (det nuvarande ortnamnet Tomteboda är en medveten förvrängning av detta namn) med tillhörande mycket stora gravfält. Av de senare finns enbart gravfältet vid Järva kvar med skeppssättning, relativt stora högar och gravtrianglar av brandgravskaraktär. Gravfältet vid Bolstomta läg vid nuvarande järnvägskorsningen vid Hedvigsdal och visade sig vid utgrävningen innehålla mestadels brandgravar. I samband med konstruerandet av Postens huvudkontor vid Tomteboda så grävdes vintern 2001 även det lilla gravfältet vid gamla Polisskolan ut. Gravarna innehöll inte som förväntat brandgravar från vikingatiden utan skelettgravar från folkvandringstiden, ca 500-700 f.Kr. Ett flertal svärd, många pärlor, kammar och även fragment av en bildsten med urnordiska runor påträffades under den korta utgrävningstiden som försvårades av tidsbrist och besvärligt väder. Fynden tyder på att detta var en begravningsplats för den styrande välmående eliten i det närliggande Bolstomta.
I och med den tidiga medeltidens ökade mängd kristnade i Mälardalen så byggs under 1100-talet en kyrka på den plats där näset mellan Brunnsviken och Ulvsundasjön var som smalast. Den ursprungliga träkyrkan ersätts under slutet av seklet med en försvarskyrka av rundkyrkomodell, antagligen i samband med esternas härjningar i området under denna tid (andra rundkyrkor i området är Bromma kyrka i Stockholm och Munsö kyrka i Ekerö kommun).
Fram till och med Stockholms grundande på Stockholmen i dåvarande centrala Solna så innefattade församlingen även Kungsholmen, Gärdet, Kaknäs, Djurgården, södra Lidingön, Sicklalandet, Gamla Stan och Södermalm vilket är förklaringen till kyrkans något märkliga placering i den nuvarande kommunens sydöstra hörn. Det var också först i och med reformationen som domkyrkoprosten i Storkyrkan slutade att vara överhuvud för både församlingen i själva staden och för den i Solna.
Mot slutet av 1800-talet växte flera förortssamhällen fram i Solna, bl.a. Hagalund, Huvudsta, Råsunda och Lilla Alby, vilka kring sekelskiftet inrättades som municipalsamhällen. 1943 bildades Solna stad, som då hade ca 30 000 invånare. Fortsatt stark expansion har lett till att dess bebyggelse successivt har växt samman med Stockholm.
Solna gränsar till Stockholm vid Norrtull. Järnvägarna norrut från Stockholm möjliggjorde framväxten av arbetarförstäder. Från Råsunda fanns 1908–1959 spårvägsförbindelse in till centrum. Stora bostads- och arbetsplatsområden byggdes i Solna under perioden 1950–1970.
Solna Centrum, som nåddes av tunnelbanan 1975, invigdes 1965 och byggdes om till en överglasad flervåningsgalleria 1986–1990. I övrigt består bebyggelsen främst av friliggande flerbostadshus, men det finns även sluten, mer stadsmässig bebyggelse. Inom Solna ligger Råsunda Stadion samt slotten Karlberg, Haga och Ulriksdal.
Från slutet av 1990-talet har en helt ny stadsdel tagit form, Frösunda. Bygget av Frösunda fortgår till omkring 2010 då nästan 2 500 lägenheter har färdigställts. Från 2006 utvecklas ytterligare en stadsdel, Järvastaden med drygt 4 500 lägenheter, som delas med Sundbybergs kommun.