Björn.

Björnar (Ursidae) är en familj av allätande rovdjur. Namnet har betydelsen brun och är ett gammalt noaord i svenskan, liksom i andra germanska och även slaviska språk. Det ursprungliga, tabubelagda, namnet på djuret är inte längre känt.

Utseende:

Björnarnas tänder har i överensstämmelse med deras levnadssätt inga egentliga rovtänder. Björnar lever till stor del och långa tider uteslutande av växtämnen. Detta gäller i synnerhet de yngre björnarna. Hos de äldre framträder rovdjursnaturen starkare. Björnar skiljer sig från de andra familjer i samma ordning därigenom att de i allmänhet har en stor och klumpig kropp, kort svans och raka tår med långa, trubbiga klor, som inte kan indragas.
Ögonen är små och öronen är runda och uppåtriktade. De har en långsträckt nos med 40 till 42 tänder. Björnar är hälgångare och deras fotsulor är oftast försedda med hår. Bara några arter som ofta klättrar i träd, till exempel malajbjörnen, har naken fotsula. Svansen är bara en liten stump. Pälsen är oftast lång och hos de flesta arter enfärgad och oftast brun eller svart. Undantag är jättepandan med påfallande svartvit teckning och isbjörnen som är vit. Ljusare markeringar på bröstet och i ansiktet finns hos några arter.
Vikten varierar mellan 25 och 800 kilogram, varvid hannar alltid är tydligt tyngre än honor. Längden ligger mellan 100 och 280 centimeter.

Utbredningsområde:

Björnar lever idag i Eurasien och Amerika. I Sydamerika förekommer de bara i den nordvästra delen. I västra och mellersta Europa finns idag bara restbestånd. I Afrika anträffas idag inte längre några björnar. Brunbjörnspopulationen som levde i Atlasbergen blev utrotad under 1800-talet. Björnar kan anpassa sig till mycket olika klimatzoner och därför förekommer de både i polartrakterna, i regnskog och i gräsmarker. Men mycket torra områden undviker de vanligtvis.