Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 4 mars 2009

Karlshamn.



Karlshamn är en tätort och centralort i Karlshamns kommun i Blekinge län.
Karlshamn ligger där Mieån rinner ut i Östersjön och har en av Sveriges viktigaste, djupaste och största hamnar. Staden genomkorsas av E22:an och järnvägen mellan Kristianstad och Karlskrona.
I Karlshamn ligger Aarhus Karlshamn (AAK) som tillverkar vegetabiliskt fett för livsmedel och kosmetika. Innan fusionen med Aarhus United hette företaget Karlshamns AB, Sojan. Staden är även känd för sina mejeriprodukter, vilka numera inte tillverkas i staden, och sedan gammalt bär en punsch stadens namn.
Karlshamn var från början en dansk fiskehamn vid namn Bodekull. Kung Karl X Gustav anlade här en stad p.g.a. dess läge ut mot Östersjön samt den lilla ön Frisholmen i stadens hamninlopp som sedermera blev kastell och fungerade som försvar. 1664 fick orten stadsprivilegier och 1666 namn efter stadens grundare. Staden växte men levde delvis i skuggan av Karlskrona.
1800-talet innebar dock ett rejält uppsving för staden, med många inflyttade tyska köpmän och utökad skeppsfart och handel. Under 1800-talet byggdes två järnvägar till staden, Blekingebanan och Karlshamn-Vislanda som var en smalspårig 1067mm bana. Även den förra banan var smalspårig, men byggdes under 1950-talet ut till en normalspårig bana. I samma veva flyttades järnvägsstationen till ett nytt läge i utkanten av centrum, insprängt vid Pengaberget.
Österut längs kusten ligger Hällaryds skärgård.

Inga kommentarer: