Lodjur, lo eller lokatter (Lynx) är ett släkte inom familjen kattdjur. I Sverige avser man främst arten europeiskt lodjur (Lynx lynx) med detta namn. Lodjurets fornnordiska namn var Göpan, vilket lever kvar i Västvärmland samt det jamska och norska namnet gaupe. Lodjur har tofsar på öronen.
Det europeiska lodjuret (Lynx lynx) är Europas största kattdjur och kom till den Skandinaviska halvön för 9 000 år sedan, ungefär samtidigt med rådjuret, älgen, vildsvinet och rödräven. Då fanns redan varg och människa på plats.
För knappt 4 000 år sedan blev klimatet mildare och förutsättningarna för boskapsskötsel blev bättre. Därmed uppstod den konkurrens mellan människa och lodjur som pågår än idag.
För knappt 4 000 år sedan blev klimatet mildare och förutsättningarna för boskapsskötsel blev bättre. Därmed uppstod den konkurrens mellan människa och lodjur som pågår än idag.
Beskrivning.Ljust brun med mörkare fläckar, svansspetsen är mörk. Långa ben med mycket stora trampdynor. Öronen har tofsar. Lodjuret blir 67–110 cm lång och har en mankhöjd på upp till 70 cm, svanslängd av 5–17 cm. Vikten varierar från 15 kg till över 30 kg.
Lodjur i Sverige.
Lodjuren i Sverige är av underarten skandinavisk lo (L. lynx lynx). Under 1800-talet ökade jakttrycket på allt vilt, och när älg-, hjort- och rådjursstammarna minskade radikalt under 1800-talets slut, vek lostammens storlek brant nedåt. Efter 1925 fanns bara en spillra av beståndet kvar, huvudsakligen i Jämtland och Västerbottens inland. Sammanlagt ett hundratal djur, kanske så få som ett par tre dussin.
Lon fridlystes under åren mellan 1927 och 1942. 1983 förkortades jakttiden eftersom stammen hade minskat. 1986 fredades lodjuret i större delen av landet och mellan 1991 och 1995 var lodjuret fridlyst. Sedan dess har en viss skyddsjakt på lodjur bedrivits.
1986 fanns det ungefär 200 lodjur i Sverige. Efter inventeringen 2005 bedöms antalet lodjur i landet uppgå till cirka 1 500. Lon är ständigt på vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den samma stigar om och om igen, så kallade lodjursväxlar. Det äldsta kända lodjuret i frihet blev hela 17 år gammalt. Tolv till fjorton är annars sannolikt en mera normal lo-livslängd i det vilda.
Den vanligaste dödsorsaken hos lodjursungar är svält.
Göpan eller lokatten är Hälsinglands landskapsdjur.
Lon fridlystes under åren mellan 1927 och 1942. 1983 förkortades jakttiden eftersom stammen hade minskat. 1986 fredades lodjuret i större delen av landet och mellan 1991 och 1995 var lodjuret fridlyst. Sedan dess har en viss skyddsjakt på lodjur bedrivits.
1986 fanns det ungefär 200 lodjur i Sverige. Efter inventeringen 2005 bedöms antalet lodjur i landet uppgå till cirka 1 500. Lon är ständigt på vandring inom sitt hemområde. Ofta använder den samma stigar om och om igen, så kallade lodjursväxlar. Det äldsta kända lodjuret i frihet blev hela 17 år gammalt. Tolv till fjorton är annars sannolikt en mera normal lo-livslängd i det vilda.
Den vanligaste dödsorsaken hos lodjursungar är svält.
Göpan eller lokatten är Hälsinglands landskapsdjur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar