Livets hårda skola: Trollhättan.

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 6 mars 2009

Trollhättan.

Trollhättan är en tätort (stad) i Västergötland och centralort i Trollhättans kommun i Västra Götalands län.

Historia.

Staden har växt upp kring de numera uppdämda vattenfallen i Göta älvs övre lopp. Trollhättan fick stadsprivilegier så sent som år 1916. I praktiken hade man då sedan länge haft ett invånarantal som vida översträckte många andra av Sveriges städer.
Orten benämns Eiðar på 1200-talet, vilket är pluralis av "ed" (=trång passage vid vatten). Ett parallellt namn lever kvar i "Lilla Edet", som ligger två mil nerströms Göta älv. Vad som har varit "Stora Edet" är omtvistat: Såväl det nuvarande Trollhättan som Åkerström strax nerströms har föreslagits. Trollhetta qvarn nämns 1413 i Erik av Pommerns skattebok.
Det nuvarande namnets betydelse är inte heller något som enighet råder kring. Att troll betyder vad det låter som anses inte kontroversiellt. Hätta föreslås dels bokstavligen avse just en dylik huvudbonad, men också i överförd betydelse "bergstopp". (Exempel på den senare betydelsen finns i flera norska fjällnamn.) Vilken naturformation i eller vid älven som ursprungligen avsetts är inte heller klarlagt.
Från medeltiden har kvarn- och sågverksamhet bedrivits där stadens centrum nu ligger, och ett samhälle har successivt vuxit fram däromkring.

Göta Älv i förgrunden och i centrum Trollhättans vattentorn

Slussar byggdes 1800 (följda av nya 1844 och 1916), vilket möjliggjorde sjöfartstrafik utan den omlastning som tidigare behövts för att komma förbi de höga Trollhättefallen. Detta gynnade naturligtvis orten, liksom de väldiga vattenfallens energi som kunde utnyttjas för industriella ändamål. Genom utnyttjandet av vattenkraft blev Trollhättan ett kluster för elintensiv industri, främst metallurgisk industri från 1910-talet och fram till mitten på 1980-talet. Bland de elinstensiva företagen som etablerade sig i Trollhättan fanns Stockholms Superfosfat Fabriks AB senare Fosfatbolaget och Eka Chemicals, Höganäs-Billeholm, Skandinaviska Grafit AB, Ferrolegeringar AB m.fl. mindre och kortlivade företag.
Alltifrån 1800-talet har samhället ständigt expanderat och omvandlats, under dominans av olika industrier under olika eror. Stridsberg & Biörck ("Stridsbergs") och Nydqvist & Holm AB ("Nohab") är för äldre trollhättebor klassiska gamla företag som har präglat staden under långa tider.