Archaeopteryx.

Archaeopteryx (från klassiska grekiskans ἀρχαῖος/archaios, som betyder 'gammal', och πτέρυξ/pteryx, som betyder 'fjäder' eller 'vinge') brukar kallas för den äldsta kända fågeln och levde under yngre jura för runt 155–150 miljoner år sedan i det som idag är södra Tyskland. Den utgör i många avseenden en mellanform mellan befjädrade dinosaurier och fåglar, då den hade fjädrar och vingar, men också tänder och ett skelett som liknade små köttätande dinosaurier. Archaeopteryx är även känd som der Urvogel (tyska: urfågeln), vilket syftar på att den var den första fågeln någonsin.
Urfågeln var stor som en skata och hade breda, rundade vingar och en lång, fjäderklädd svans. Den kunde bli upp till en halv meter lång. Dess fjädrar påminner om fjädrarna hos dagens fåglar, vilket inte bara tyder på att den kanske kunde flyga i någon mån, utan också på att den sannolikt var varmblodig, eftersom fjädrarnas ursprungliga funktion antagligen var värmeisolerande. Flygförmågan har antagligen uppkommit senare i utvecklingen som en bonuseffekt. Men trots dess fågellika drag liknade den också reptilerna, med drag som kan jämföras med en theropods, som små tänder i käkarna, tre fingrar som slutar i krökta klor samt en lång svans. Många har sett Archaeopteryx som den sanna 'felande länken' mellan reptil och fågel: den var kanske den första dinosaurien som tog steget från att bara kunna uppehålla sig på landbacken till att också kunna flyga. Den första beskrivningen av Archaeopteryx utgavs 1861, bara två år efter att Charles Darwin hade publicerat sin bok Om arternas uppkomst, och den har alltsedan dess spelat en viktig roll i debatterna om evolutionen och dess vägar.
De elva fossilen som hittats efter Archaeopteryx är tillsammans med fynd efter maniraptoren Pedopenna de äldsta bevisen för fjädrar i världen och de enda som dateras till jura. Dessutom antyder den avancerade uppbyggnaden och placering av urfågelns fjädrar att deras ursprung måste ha varit ännu äldre.