Haasts örn.

Haasts örn (Harpagornis moorei) var en numera utdöd örn som var endemisk för Nya Zeeland. Den hade ett vingspann på minst 3 meter och en vikt över 10 kilo, kanske upp emot 15 (den tyngsta nu levande medlemmen i rovfågelordningen är harpyan, där honor väger omkring 8 kilo). Haasts örn jagade framförallt de nu likaledes utdöda moafåglarna och man tror att de dog ut ungefär samtidigt med dessa. Redan vid mitten av 1300-talet var merparten av örnens låglandsbiotoper förstörda, men man tror att den fanns kvar fram till 1500- 1600-talet. En av huvudorsakerna till att den försvann tror man var en följd av maoriernas andra stora inflyttningsvåg till Nya Zeeland från Sällskapsöarna och man räknar med att örnen var utrotad ungefär 200 år efter det att maorierna kommit till Nya Zeeland.
Det har spekulerats i att örnen möjligen avsiktligt jagades till utrotning. En stor kraftfull jägare vars huvudsakliga byte var tvåbenta bör ha setts som ett reellt hot av invandrande människor. Utöver jakt anses det att moafågelns utdöende låg bakom örnens försvinnande.
Man har genom DNA-studier visat att Haasts örn var släkt med en av världens idag minsta örnar, nämligen pygméörn (Hieraaetus morphnoides) som lever i Australien och på Nya Guinea och som i genomsnitt väger mindre än ett kilo. Det har också spekulerats i om den kan vara besläktad med viggstjärtsörn (Aquila audax), för övrigt en av världens största nu levande örnarter.