Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 1 april 2009

Hamburg. (Tyskland)


Hamburg (Freie und Hansestadt Hamburg, lågtysk Hamborg [ˈhaˑmbɔːχ]) är både en tysk delstat och Tysklands näst största stad. Invånarantalet är 1,7 miljoner invånare, med förorter 3 miljoner. Hamburg är en av Tysklands viktigaste städer, inte minst genom stadens hamn, som har en av Europas största containerhamnar. Ekonomiskt och kulturellt utgör stan ett centrum för hela Nordtyskland. Hamburg är beläget i norra Tyskland vid älven Elbes nedre lopp. I norr gränsar delstaten till Schleswig-Holstein och i söder till Niedersachsen. Längre västerut återfinns Bremen, den andra tyska delstaten som endast omfattar en stad. Omkring år 800 fanns borgen Hammaburg vid Elbe. Runt borgen växte staden fram, och här baserades tidigt ett biskopssäte varifrån bland annat Ansgar skickades ut på en tidig mission till Birka. Det medeltida stadsförbundet Hansan ledde till ett stort uppsving för staden, som så småningom kom att dominera organisationen över rivalen Lübeck. Danmark som ända till 1864 kontrollerade Schleswig och Holstein, försökte flera gånger erövra staden utan att lyckas och även Sverige strävade mot att inkorprera staden i sitt eget välde på 1600-talet. Även den tyske kejsaren misslyckades att dominera staden, utan Hamburg kunde bibehålla sin oberoende ställning som fri riksstad (Freie Reichsstadt), en republik styrd av en senat, ända fram till 1871.
Läget vid älven Elbe och marskländerna gjorde att man trots att staden låg tio mil från öppet hav kunde ta emot stora fartyg. Danskarna grundade en konkurrerande stad, Altona som dock inte kunde konkurrera med Hamburg.
1800-talet efter Napoleonkrigen ledde till en stark expansion. Staden industrialiserades och blev även den viktigaste hamnen i det enade Tyskland. I och med att man låg så pass långt inne i landet samtidigt som man kunde ta emot atlantgångare fortsatte expansionen. Staden blev viktig inte minst för Amerikatrafiken, och många emigranter samlades i staden innan avfärd västerut. Staden Altona inkorporerades 1937 i Hamburg.
Under andra världskriget skadades staden svårt av allierat bombflyg framförallt i juli 1943, men byggdes upp under 1950- och 1960-talen. Efterkrigstiden ledde till en stor förlust av Hamburgs östra omland, i och med att det dåvarande Östtyskland (DDR) låg knappt fem mil öster om staden. Stadens hamn har fortsatt att vara en av världens viktigaste hamnar, inte minst för den skandinaviska trafiken, och år 2005 slogs nytt rekord när det gällde godshantering om 8,9 miljoner TEU. Huvuddelen av hamnverksamheten har flyttat nedströms vilket lämnat plats för utvecklingen av HafenCity i de gamla hamnkvarteren mer centralt i staden.

Inga kommentarer: