Jorduggla.

Jorduggla (Asio flammeus) är en uggleart i familjen äkta ugglor (Strigidae). Jordugglan och andra arter i samma släkte, Asio, har sk. örontofsar som sällan visas. Den reser upp sina fjädertofsar när den t.ex försvarar sitt revir. Jordugglan hittas i öppna landskap och på grässlätter. Jordugglan är en medelstor uggla och blir ungefär 38 cm lång och har ett vingspann på ungefär 100 cm. Vikten varierar från 206-475 gram. Den har gula ögon och korta örontofsar, ofta så korta att de inte syns.
Hanarnas läte är do-do-do-do och honornas läte är tjerr-app. Jordugglan har ett mycket stort utbredningsområde och förekommer på alla kontinenter, förutom Australien och Antarktis. Den häckar i Nordamerika, Västindien, Sydamerika, norra och centrala Eurasien och i Stilla Havet. Delar av populationen är stannfåglar som exempelvis de sydamerikanska underarterna medan andra är flyttfåglar, däribland de populationer av nominatformen A. f. flammeus som häckar i Nordamerika och norra Eurasien. Dessa flyttfåglar övervintrar i USA, Mexiko, på spridda platser i Europa, Nord- och Centralafrika, Mellanöstern, Indien och Sydostasien.

Jordugglan häckar i norra halvan av Sverige, främst i Norrland men även på hyggen i Mellansverige, på södra Öland, på kala skärgårdsöar och på kusthedar i södra Sverige. På vintern flyttar den Skandinaviska populationen till Väst- och Sydeuropa men även till Nordafrika. Vissa individer övervintrar i syd- och mellansverige, som nordligast i höjd med Småland. Jordugglan återkommer till Sverige om våren i april-maj. Jordugglan jagar för det mest i skymningen och på morgonen och är alltså mer dagaktiv än de andra ugglorna. Den fångar framför allt små gnagare men kan också fånga andra smådjur och fåglar och deras ungar.