Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 2 april 2009

Kalls församling.

Kalls församling är en territoriell församling (socken fram till 1863) inom Svenska kyrkan i Krokom-Åre kontrakt av Härnösands stift. Församlingen, som ligger i Jämtlands fjällområde är mycket vidsträckt och sträcker sig från området strax norr om Järpen i söder upp till gränsen mot Norge vid Jävsjöhatten.
Området har gott om glesa strandbygder, vilka ligger kring socknens omfattande system av sjöar och andra vattendrag i Indalsälvens vattensystem. Kallsjön (381 möh) är den mest dominerande sjön i församlingen. Andra större sjöar är Juvuln (387-95 möh), Torrön (405-18 möh) samt Anjan (415-24 möh).
Församlingen genomkorsas av länsväg 336 (Järpen-Kalls kyrkby-Kallsedet-Sandvika).
Kalls församling gränsar mot Verdals, Snåsa samt Lierne kommuner i Nord-Trøndelag fylke i Norge samt i sydväst mot Åre församling, i söder mot Undersåkers församling och i sydost respektive i öster mot Alsens respektive Offerdals församlingar. Inom Kalls församling har man funnit cirka 65 fornlämningar. De härstammar från fångstkultur en i området under stenåldern och framåt]]. Stenåldern märks genom förekomsten av boplatser.
Hällmålningar finns vid Hästskotjärnen och vid Juvuln finns ett mindre gravfält. Förutom detta finns omkring 200 fångstgropar inom församlingen, som även är starkt präglad av samisk bosättning genom tiderna. Norra och nordöstra delen av församlingen ligger inom Njaarke sameby. Den nordvästra delen ligger inom Kalls sameby.
Från nyare tid finns några ödegårdar. Vid Huså finns lämningar av gruvor samt bruksindustri.
I församlingen finns vid Kallströmmens utlopp ur sjön Juvuln lämningar av Kallströms skans, som uppfördes 1659 på uppdrag av guvernören Claes Stiernskiöld och åter befästes 1700 och 1710, men under frihetstiden lämnades att förfalla.
År 1929 hade församlingen 1696 invånare på en yta av 2656 kvkm. Samma år (1929) hade församlingen 1246 hektar åker och 102215 hektar skogsmarkn samt 118753 hektar impediment (fjäll mm).

Upplagd av Bengt kl. torsdag, april 02, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)