Kungälv.

Kungälv är Bohusläns sydligaste stad, belägen två mil norr om Göteborg där Göta älv förgrenas i Nordre älv. Kungälv är centralort i Kungälvs kommun. Staden passeras av motorvägen på E6, och har en station på Bohusbanan i Ytterby, 5 km väster om centrum.
Kungälv var förr centralort för södra Bohuslän och säte för regionala myndigheter och institutioner såsom lasarett och läroverk. Under senare delen av 1900-talet har den fått konkurrens av den starkt expanderade industriorten Stenungsund. Närheten till Göteborg har också gjort staden till en storstadsförort i många avseenden.
Kungälv är hemort för Nordiska folkhögskolan. Kungälv har en rik och långvarig historia. Staden låg ursprungligen 3 km längre västerut vid Nordre älv, och hette då Kongahälla. Enligt isländska sagor, där staden omtalas vid flera tillfällen, ska den ha funnits redan under 900-talet, men säkra arkeologiska fynd finns först från 1100-talet.
Enligt Snorre Sturlasson ska Kongahälla ha varit platsen för trekungamötet 1101, då de nordiska kungarna slöt ett fredsavtal. Därefter ska kung Sigurd Jorsalafare ha gjort den till en av Norges främsta städer. Till minne av mötet restes Arvid Källströms staty Tre kungar på Nya torget 1959.
Redan 1135 jämnades emellertid staden med marken av venderna. Kongahälla återuppbyggdes, men skulle förstöras fler gånger: 1368 brändes den ner av hanseaterna, och svenskarna brände ner den 1563 och 1612.
1645 flyttades staden, som nu börjat kallas Kungälv, till Bagaholmen (nuvarande Fästningsholmen), för att komma i skydd under Bohus fästning. Det hindrade inte Sverige att 1645 ännu en gång bränna ner den.
Vid Freden i Roskilde 1658 blev Kungälv svenskt, men brändes på nytt av svenskarna 1676, för att förhindra den dansk-norska hären att under Gyldenløve få fäste. 1680 byggdes slutligen staden upp på sin nuvarande plats, och har sedan dess i stort sett levt fredligt.