Lappland.

Lappland är ett landskap i norra Norrland, norra Sverige. I väster gränsar landskapet till Norge, i nordöst till Finland, i öster till Norrbotten, i sydost till Västerbotten samt i söder till Ångermanland och Jämtland. Lappland utgör drygt en fjärdedel av Sveriges yta och är därmed Sveriges största landskap, och kallas ibland Europas sista vildmark. Landskapet är delat mellan Västerbottens och Norrbottens län, med undantag för en liten obefolkad del i sydväst som ingår i Jämtlands län. Många författare, målare och konstnärer har inspirerats av Lappland, bland annat Ernst Didring. Lappland (finska: Lappi) är också namnet på ett finländskt landskap (se Lappland, Finland), vilket ursprungligen är den del av Lappland som kom att hamna i Finland efter freden i Fredrikshamn år 1809. Landskapet Lappland bildades sedan den s.k. lappmarksgränsen uppdragits år 1752. Lapplands västra gräns går längs den skandinaviska bergskedjan. Landskapet utgörs till största delen av ett höglandsområde. I väster dominerar fjällmassiv och i öster höglandsplatåer. Omkring 47 procent av ytan ligger högre än 500 meter över havet. Den högsta punkten är Kebnekaises sydtopp, vilken också är Sveriges högsta fjälltopp med sina 2 104 meter. Inom Lappland finns dessutom samtliga tolv toppar i Sverige vars höjder överstiger 2000 meter över havet. När 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft den 1 januari 1863 inrättades inte någon enda stadskommun i hela landskapet Lappland. Det fanns där ingen ort som under historiens lopp erhållit stadsprivilegium. Det skulle dröja ända till 1946 innan Lycksele blev stad, följd av Kiruna 1948. Ingen av dessa fick någon egen jurisdiktion utan löd fortsatt under sin respektive häradsrätt. Städerna kommunala särställning upphörde i samband med kommunreformen 1971, men båda är som tätorter centralort i kommunerna som bär deras namn.