Pärluggla.

Pärluggla (Aegolius funereus) är en liten uggla som tillhör familjen äkta ugglor. Pärluggla är tillsammans med kattuggla den vanligaste av Sveriges ugglor. Pärlugglan har en kroppslängd på 24-26 cm och vingspann på ungefär 53-60 cm. Den är brun på ovansidan med vita fläckar (pärlor) på skuldrorna. Undertill är den vitaktig med bruna streck. Huvudet är stort, med gula ögon och ett vitt runt ansikte och ett "överraskat" utseende. De korta fötterna är befjädrade ut till klorna. Ungfåglar är chokladbruna och fläckarna är inte så tydliga. Könen skiljer sig mycket i fråga om vikt: hannen väger cirka 100 gram och honan upp till 160 gram. Till utseendet är de dock lika. Denna lilla uggla tar små bytesdjur, särskilt sorkar och andra små däggdjur, men också små fåglar. Den är främst nattaktiv och vilar på dagen tätt intill en trädstam. Bara högst i norr och där mest vid dimmigt väder jagar den också på dagen. Pärlugglan väntar tills bytet kommer fram ur sitt gömställe och letar sällan efter det. Den använder nästan uteslutande hörseln när den jagar. Bytet delas oftast i små bitar innan ugglan sväljer det. Inför häckningstiden och vintern samlar pärlugglan matförråd som för det mesta lagras i ett hål i träd, ibland även i fågelholkar. Flykten är tyst, rak och snabb. När ugglan vilar sitter den upprätt och fyller sin fjäderdräkt med luft. På vintern blir den ofta insnöad när den sitter på det sättet. Ibland lämnar den viloplatsen för att bada eller för att vårda fjäderdräkten.
Pärlugglehannens revirrop är mycket karakteristiskt och består av en serie om fyra till tio starka blåsljud som upprepas många gånger och kan höras 500 meter bort. Pärlugglan har också en del andra läten. Den sjunger sällan och när det finns andra ugglor i närheten är den ofta absolut tyst. Utanför häckningstiden har varje pärluggla sitt territorium som försvaras med arga rop eller ansatser till anfall, men de används mest mot andra rovfåglar.