Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 20 maj 2009

Björneborg.

Björneborg Värmlands Björneborg är en tätort i Kristinehamns kommun, Värmlands län, ligger ca 12 km sydöst om Kristinehamn. Scana Björneborg AB (grovsmide) är största arbetsgivaren. Björneborgs kyrka av sten saknar torn och har smalare kor. Den är byggd efter Cyrillus Johanssons ritningar och invigdes 1956. Björneborg är en gammal bruksort. 1656 ansökte dåvarande rådmannen i Kristinehamn Olof Persson om rättigheter att anlägga en hammarsmedja vid Vismans utlopp i sjön Vismen. 1659 kom verksamheten igång.Bruket bestod länge av två stångjärnshamrar, men under 1830- och 40-talen byggdes verksamheten ut. I början av 1870-talet skedde nästa stora utbyggnad. Då tillkom bessemerverk, stålsmedja med 14 ånghamrar, gjuteri, mekanisk verkstad samt en modern dubbelmasugn med uppsättningsmål efter Charlevilles konstruktion. Bruket kom att vara i familjen Nordenfeldts ägo i flera decennier, tills det 1895 såldes på exekutiv auktion för 640 000 kr till Värmlands enskilda bank. 1898 ombildades bruket till Björneborgs Jernverks AB. År 1905 bestod verksamheten av bessemerverk, två masugnar, 2 konvertrar, 2 rostugnar m. m., ånghammarsmedja med 9 ånghamrar, gjuteri med 2 kupolugnar och mekanisk verkstad samt ångsåg. Även ca. 4.600 ha åker, äng och skogsmark tillhörde järnverket. Bland senare ägare kan bl.a. Atlas Diesel AB och Axel Johnson-koncernen nämnas. I samband med omstruktureringar inom svensk stålindustri under 1980-talet avyttrade den dåvarande ägaren Avesta AB (tidigare Avesta Jernverks AB) Björneborgs Jernverk 1987. Ägandet kom sedan att övergå till Boxholms AB innan den nuvarande ägaren, norska Scana Industrier, köpte Björneborgs Jernverk 1993.
Idag ingår delar av den gamla verksamheten i ett dotterbolag till Scana-koncernen under namnet Scana Björneborg AB. Antalet anställda uppgår till ca 350 personer.
Under 1900-talets slut drabbades Björneborg hårt av utflyttning och befolkningen minskade snabbt från 2000 till 1200 invånare. Detta drabbade affärslivet och med få års mellanrum förvann post, bank, försäkringskassa och vissa affärsrörelser som ICA i början av 1980-talet och Nordgrens Närbutik vilken hade öppnats av Harald Nordgren 1965.
Under 2000-talets början blev Björneborg boplats för många av Kristinehamns kommuns uteliggare och narkomaner. Därför har hela det tidigare upplåtna bostadsbeståndet utmed huvudgatan på orten, Jernfeltsgatan, sommaren 2007 jämnats med marken, inklusive ett parkeringshus, en restaurang och två lokaler som tidigare utgjorde bibliotek och avdelningskontor för Metall. Inom kort skall det byggas en park på den marken.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, maj 20, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)