Sidor

torsdag 7 maj 2009

Törnskata.

Törnskatans viktigaste häckningsmiljö i Sverige är solöppna, välhävdade, insektsrika, buskbeväxta naturbetesmarker. Största delen av födan, både för de vuxna fåglarna och för ungarna, utgörs av stora insekter som skalbaggar, getingar, humlor och gräshoppor. Arten är en utpräglad långflyttare som övervintrar i södra Afrika.
Arten förekommer sparsamt - sällsynt över större delen av Europa. I Sverige finns den i södra halvan av landet. I Sverige har arten minskat med 2/3 sedan 1975 och den har också gått tillbaka markant i hela Västeuropa. Det svenska beståndet har beräknats till 26 000 - 34 000 par. Orsakerna till artens minskning är inte helt klarlagda, men en viktig faktor antas vara minskade arealer lämpliga biotoper i häckningsområdena. På Kinnekulle finns minst tio par.
Törnskatans förekomster hotas främst av upphört bete och igenväxning av buskbeväxta betesmarker. Törnskatan är cirka 17-18 cm lång och väger 22-47 gram. Den har kraftig, lätt böjd näbb. Könen skiljer sig i färg. Hanar är rödaktigt vita på undersidan och rödbrunt färgade på ryggen och vingarna. Den har grå hjässa, nacke och gump, breda svarta ögonstreck och svart, vid basen vitkantad stjärt. Honor är på ovansidan bruna, med ljusare gråbrun nacke och gump och mörkare ögonstreck. Deras undersida är ljusgrå och tvärvattrad med mörkare fjäderkanter. Ungfåglar liknar honorna, men är tvärvattrade även på ovansidan. Flera underarter är kända, men de kan knappast särskiljas i fält.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar