Bodens historia.

Det moderna Boden växte fram som järnvägsknut utmed Norra stam- och malmbanan under 1880- och 90-talen, invid den gamla kyrkstaden i Överluleå kommun. Utvecklingen stimulerades ytterligare när Bodens fästning började byggas kring sekelskiftet.
Orten inrättades som municipalsamhälle 1898 och fick stadsrättigheter 1919 med ca 6000 invånare. Flera militära förband lokaliserades till staden, och den utvecklades till en viktig garnisonsort och kom geografiskt att delas i en militär och en civil del. Boden har haft en jämförelsevis stark tillväxt under större delen av 1900-talet. Fornfyndet i Alträsk utanför Boden har tillsammans med andra i Jokkmokk, Vuollerim och Överkalix legat till grund för den nya uppfattningen om den norrländska forntiden. Boplatsvallarna i Alträsk har daterats vara cirka 7 000 år gamla. I området Heden har även fynd från kommunikation (handel med mera) under yngre järnåldern på 1000-talet med södra Sverige återfunnits. I Hedens omnejd var även den första kristna kyrkan upprättad, numera i ruiner. Första skriftliga benämningen på orten Boden, Bondebyn, är från medeltiden (1539) i en riksskattelängd. Notera att Nordisk familjeboks etymologi är Bodarna, det vill säga fäbodarna eller sjöbodarna efter de bodar som upprättats från strömmingsfisket(?). 1543 hade Bondebyn sju bönder och sedan tidigare fanns samer. Överluleå kyrka började byggas 1827 och därmed var centrum flyttad invid Bodträsket från Heden.
Sedan slutet av 1800-talet går både Stambanan genom övre Norrland (Stockholm-Haparanda) och Malmbanan (Luleå-Narvik) genom kommunen.
I början av 1900-talet började fort och garnison, eller den så kallade Bodens fästning, att etableras för att försvara den viktiga ställning som staden besatt. Den största risken ansågs vara anfall österifrån, från Ryssland. Fram till 1990-talet präglades arbetsmarknaden i Boden främst av arbete i garnisonen inklusive garnisonssjukhuset som byggdes i närheten av kasernerna. Under 1990-talet flyttade hela sjukhuset till Södra Sunderbyn i Luleå kommun.