Abchazien.

Abchazien (abchaziska: Аҧсны, Aṗsny; georgiska: აფხაზეთი, Apchazeti; ryska: Абхазия, Abchazija) är en region i västra Kaukasien mellan Stora Kaukasus i norr och Svarta havet i söder.
Territoriets politiska status är omstridd. Det stora flertalet medlemmar av världssamfundet erkänner Abchazien de jure som en autonom republik inom Georgien. Sedan den 26 augusti 2008 erkänner dock Ryssland, och senare även Nicaragua och Somalia, som suverän den självständiga republik som utropats och som även de facto är oavhängig Georgien, emedan den georgiska regeringen sedan augusti 2008 helt saknar auktoritet över området (fram till dess kontrollerades distriktet Övre Abchazien, cirka 17 procent av regionens yta, av den georgiska delrepubliksregeringen). Abchazien har en areal på 8 665 km² och omkring 178 000 invånare enligt en georgisk uppskattning från 2005. Huvudstad är Suchumi (den georgiska delrepubliksregeringen hade tidigare sin faktiska bas i Tjchalta medan separatistregeringen kontrollerar Suchumi). Abchazien gränsar i norr och nordväst till Karatjajen-Tjerkessien och Krasnodar kraj i Ryssland och i öster till den georgiska provinsen Megrelien-Övre Svanetien. Officiella språk är abchaziska och georgiska enligt den autonoma georgiska delrepubliken, men abchaziska och ryska enligt den separatistiska republiken.
Abchaziska separatister förklarade 1992 regionens självständighet från Georgien, vilket ledde till krig mellan parterna. Abchazerna lyckades trots sitt stora numerära underläge betvinga de georgiska styrkorna, något som kan förklaras av att rebellerna tros ha åtnjutit ryskt understöd. Vapenvila slöts i december 1993, men konflikten har ännu inte fått någon beständig lösning. Kriget medförde en massutvandring av georgier från området i vad som kallats en etnisk rensning. Enligt folkräkningen 1989 fanns det 525 061 invånare i Abchazien, varav 45 procent var georgier och 17 procent abchazer, vilket kan jämföras med de cirka 162 400 invånarna, varav 45 procent abchazer, år 2004.

Landskapet varierar från skogar (däribland endemiska tallskogar nära Pitsunda) och citrusplantager vid kusten till ständigt snötäcke och glaciärer i norr. Omkring 70 procent av området är täckt av skog, främst ek, bok, al och valnöt. Abchazien är känt för det höga antalet endemiska arter, som antingen återfinns enbart i Kaukasien, enbart i Georgien eller enbart i Abchazien.
Kustvegetationen består till stor del av odlingar, främst frukt och sädesslag. Tidigare var även denna del täckt av skog, men denna har under senare tid huggits ned. Sydöstra Abchazien, som är en del av Kolchida (Kolchislåglandet), täcks av kolchisk lövskog, med träd såsom al, avenbok, ek och orientalisk bok, eller av citrus- och téplantager. I dalgångarna finns främst lövskog, med arter såsom avenbok, ek, kastanj och al. Bergsutlöparna, med en höjd på upp till 600 meter över havet, täcks av lövskog (med inslag av barrskog), med trädarter som ek, avenbok, bok och buxbom. Skogen som täcker höjder på mellan 600 och 1800 meter över havet är blandskog, där de vanligaste arterna är bok, orientalisk gran (kaukasisk gran) och nordmannsgran. Blandskogsregionen hyser några av de högsta träden i Europa; några exemplar av nordmannsgran (särskilt runt sjön Ritsa) har uppgått till över 70 meter. Zonen mellan 1800 och 2900 meter över havet utgörs av antingen subalpina skogar eller alpina ängar. Över 2900 meter råder övervägande ständig snö och glaciärer.