Israel. (Mellanöstern i Asien)

Israel (hebreiska: יִשְׂרָאֵל‎, Yisra'el; arabiska: إِسْرَائِيل‎, Isrā'īl), officiellt Staten Israel är en stat i Mellanöstern i Asien, med kust mot Medelhavet och Röda havet samt landgräns mot Libanon i norr, Syrien i nordöst, Jordanien i öst och Egypten i sydväst.

Även angränsande är Västbanken i öster och Gazaremsan i sydväst. Med ett invånartal på omkring 7,28 miljoner människor, av vilka de flesta är judar, är Israel världens enda judiska stat. I landet bor även många andra etniska grupper, inklusive en stor mängd arabiska medborgare, liksom många religiösa grupper, inklusive muslimer, kristna, druser, samaritaner och andra.

Den moderna staten Israel har sina rötter i landet Israel (hebreiska: ארץ ישראל, Eretz Yisrael), ett begrepp av central betydelse för judendomen sedan urminnes tider, och hjärtat av det antika konungariket Juda, vilket moderna judar vanligen hänförs till. Efter första världskriget godkände Förenta nationerna det brittiska mandatet i Palestina med avsikt att skapa ett "nationellt hem för det judiska folket".

År 1947 godkände FN delningen av Palestina i två stater, en judisk och en arabisk. Den 14 maj 1948 förklarade sig staten Israel självständig, vilket följdes av ett krig med de omgivande arabiska staterna, som vägrade att acceptera planen. Israelerna gick sedermera segrande ur en serie av krig och bekräftade sitt oberoende och utvidgade den judiska statens gränser utöver dem i FN:s partitionplan. Sedan dess har Israel varit i konflikt med Palestinas arabiska befolkning och många av de kringliggande arabländerna, vilket har resulterat i flera stora krig och årtionden av våld som fortsätter än i dag. Sedan dess bildande har Israels gränser och statens rätt att existera varit föremål för tvister, i synnerhet bland landets arabiska grannar och deras många palestinska flyktingar.

Israel har undertecknat fredsfördrag med Egypten och Jordanien, men insatserna för en varaktig fred med palestinierna har hittills varit resultatlösa.
Israel är en representativ demokrati med parlamentarism och allmän rösträtt. Premiärministern fungerar som regeringschef och Knesset utgör Israels lagstiftande organ. När det gäller nominell bruttonationalprodukt, beräknas nationens ekonomi som den 44:e största i världen. Israel rankas högst bland länderna i Mellanöstern när det gäller välstånd, pressfrihet och den ekonomiska konkurrenskraften. Jerusalem är landets huvudstad, största stad och regeringssäte, och även den heligaste staden för världens judar och kristna.

Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam. Förenta nationerna och största delen av världens länder accepterar inte Jerusalem som Israels huvudstad, utan har sina konsulat i städer som Tel Aviv, Ramat Gan, och Herzliya. Palestinska myndigheten ser Östra Jerusalem som huvudstaden i en framtida palestinsk stat och stadens slutgiltiga status är oklar och inväntar framtida förhandlingar mellan Israel och Palestinska myndigheten (Negotiating Jerusalem, University of Maryland). Israels viktigaste finansiella centrum är Tel Aviv.

Den moderna staten Israels historia börjar i slutet av 1800-talet då Theodor Herzl ger förnyad styrka till den sionistiska rörelsen. Rörelsen växte sig bland annat genom Herzls idéer allt starkare och 1917 utfärdade England Balfourdeklaratione om att ge det judiska folket ett hemland i det land som de blev fördrivna från efter den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, då judar förbjöds att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometer från staden. Efter att kristendomen blev statsreligion i romarriket i början av 300-talet blev det åter möjligt för judar att flytta tillbaks till sitt hemland och allt sedan dess har det funnits en judisk minoritet boende i den forna judiska huvudstaden.

Alltsedan den israeliska statens upprättande år 1948 har dess existens präglats av konflikter med delar av arabvärlden och med palestinier i och utanför Israel. Dessa konflikter har delvis sin grund i den uppdelning av Mellanöstern som England och Frankrike kom överens om i första världskrigets slutskede i samband med att det Osmanska riket föll samman. England, som ville skydda båttrafiken genom Suezkanalen, tog då kontrollen över Palestina (nuvarande Israel, Västbanken och nuvarande Jordanien) och Egypten medan Frankrike tog över det som idag utgör Syrien och Libanon.

Den judiska invandringen var före och under andra världskriget begränsad, mycket beroende på den brittiska regeringens negativa hållning. De judar som kom byggde bosättningar på mark som de köpte av lokala markägare. När den växande antisemitismen i Europa kulminerade i Förintelsen ökade inflyttningen av judar till Palestina betydligt trots brittiskt motstånd.