Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 3 juli 2009

Sandkatt.

Sandkatt (Felis margarita) är en liten art i familjen kattdjur som lever i öknarna i Afrika och Asien. Denna katt har en sandliknande pälsfärg som utgör ett bra kamouflage i djurets utbredningsområde. Den är gulaktig till gråbrun och svansen har två eller tre mörkbruna ringar. Svansens spets är svart. Halsens framsida och brösten är vit. Med en kroppslängd av 45 till 55 cm, en svanslängd av 30 till 35 cm, en mankhöjd av 25 till 30 cm och en vikt mellan 1500 och 3500 gram är sandkatten betydligt mindre än vildkatten. Kattens stora öron har långa hår som förhindrar att sand hamnar i örats inre. En rödaktig till orange remsa går från de stora ögonen över kinderna. Kattens päls är vanligtvis medellång och skyddar både för heta och kalla temperaturer. Klorna är inte särskilt vassa.
Medellivslängden i naturen ligger vid 8 till 10 år. Djur i fångenskap kan bli upp till 13 år gamla.

Sandkatter lever i revir med en storlek av 15 till 20 kvadratkilometer. Dessa territorier överlappar varandra. De fyra underarterna har från varandra skilda utbredningsområden.
Felis margarita margarita, Sahara
Felis margarita harrisoni, Arabiska halvön
Felis margarita thinobia, Iran
Felis margarita scheffeli, Pakistan
Sandkatten förekommer i sand- och stenöknar, i dessa områden som är för torra för vildkatten, särskilt i regioner med sanddyner. Sandkatten lever ensam och är aktiv på natten. Under de heta timmarna av dagen sover de i självgrävda lyor eller i skuggan av en buske. De sluter ögonen när det riktas ljus på dem och gömmer sina exkrementer under sanden. På så sätt är det mycket svårt att upptäcka dem. Deras förmåga att hoppa och klättra är inte särskilt bra utvecklade. Däremot kan de gräva mycket bra. Som de flesta kattdjur har de bra hörsel, lukt- och synförmåga. Sandkatter hör till och med byten som befinner sig under sanden. Vanligtvis gräver de sig fram till bytesdjuret. Med sitt kamouflage kan de gömma sig bakom låga och ojämna markstrukturer. Deras föda utgörs av små gnagare, fåglar, reptiler, insekter och spindlar. Då och då jagar de även ormar som de förvirrar med ett slag på huvudet innan katten biter i ormens nacke. Ibland äter de även ägg. Sitt behov av vätskor täcker katten huvudsakligen med födan.
Sandkatten själv jagas av schakaler, ugglor och ormar. På grund av att det inte finns många sandkatter i ett område skäller de som en liten hund när de är parningsberedda. Efter dräktigheten som varar i 60 till 65 dagar föder honan tre till fem ungar. Den största kullen som iakttogs omfattade åtta ungdjur. Ungarna väger vid födelsen 40 till 55 gram och ökar dagligen cirka 12 gram i vikt. Efter två veckor öppnar de ögonen för första gången och efter tre veckor kan de gå. Fast näring upptar de med fem veckors ålder. Fram tills ungarna är 6 till 8 månader gamla är de ihop med modern och blir introducerad i konsten att jaga. Efter 9 till 13 månader är unga sandkatter könsmogna.

Upplagd av Bengt kl. fredag, juli 03, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)