Albanien./Albania.

Albanien (albanska: Shqipëria), officiellt Republiken Albanien (albanska:

Republika e Shqipërisë), är en republik i sydöstra Europa, på västra sidan av Balkanhalvön vid Adriatiska och Joniska havet. Landet har en landgräns mot Montenegro och Kosovo i norr, Makedonien i öster och Grekland i söder.

I väster har Albanien en kust mot Adriatiska havet och i sydväst mot Joniska havet. Mellan dessa hav ligger Otrantosundet som skiljer Albanien från Italien med endast 80 km. Huvudstad är Tirana. Befolkningen uppgår till 3,2 miljoner invånare och landets yta till 28 748 km².

Albanien hade sedan slutet av 1400-talet varit en del av det osmanska riket men utropade sin självständighet 1912 i samband med det första balkankriget och fick sina nuvarande gränser fastställda av stormakterna vid de efterföljande fredsförhandlingarna 1913. Stora grupper som ser sig som albaner hamnade då i grannländerna, vilket senare har spelat en roll i de jugoslaviska krigen i slutet av 1900-talet. Under första världskriget var Albanien ockuperat av sina grannländer, inklusive Italien som även behöll ett starkt politiskt inflytande under mellankrigstiden och annekterade landet i inledningen av andra världskriget. När Italien kapitulerade 1943 blev Albanien istället ockuperat av Tyskland, men redan 1944 kunde kommunistiska partisaner befria landet som därefter blev en kommunistisk diktatur. Denna hade starka band först till Jugoslavien, sedan till Sovjetunionen och därefter till Kina. Även dessa bröts så småningom och landet var under lång tid ett av de mest isolerade länderna i Europa. Det var även ett av de som dröjde längst med att dras med i järnridåns fall, det första fria parlamentsvalet ägde rum 1991.

Albanien har en ekonomi som präglas av en stor och omodern jordbrukssektor, hög arbetslöshet och utbredd korruption. Det har lett till att Albanien har Europas näst lägsta BNP per capita, följt av Moldavien. Ett antal reformer har dock genomförts, bland annat på det ekonomiska området, vilket har medfört att Albanien har erhållit status som potentiellt kandidatland av Europeiska unionen. Albanien är sedan den 1 april 2009 medlem i försvarsalliansen NATO.
Albanien är det land i Europa som har det högsta födelsetalet, 16,3 per 1000 innevånare och år, ungefär dubbelt så högt som Tyskland som har det lägsta i Europa (siffror från FN 2005).

Under antiken beboddes dagens Albanien av illyriska stammar som albanerna anser sig härstamma från. Under en lång tid utgjorde Albanien en provins av Romerska riket. Efter Romerska rikets delning tillhörde området det Östromerska riket. Från norr trängde slaverna på, framför allt serberna, som vid 1100-talets slut hade bildat ett mäktigt kungadöme som ägde bestånd i omkring 200 år och sträckte sig över hela nuvarande Albanien och in i Grekland och Bulgarien. Denna serbiska dominans bröts genom det Osmanska rikets expansion på Balkan från 1300-talets mitt.

Albanerna blev självständiga i och med att Serbien försvagades men tvingades snart kämpa för sin självständighet mot osmanerna. Trots sin numerära underlägsenhet lyckades de under sin ledare Georg Kastriota, mera känd som Skanderbeg, genom gerillakrig hålla stånd mot turkarna ända till 1479. Många albaner, omkring en fjärdedel av befolkningen, flydde efter Osmanska rikets erövring av landet och bosatte sig i Italien och Dalmatien. Majoriteten av de som stannade kvar konverterade till islam. Dessa kom att spela en viktig roll i Osmanska rikets historia, vilket återspeglas i det faktum att inte mindre än 29 av de osmanska storvesirerna under åren 1482–1908 var albaner.

Albanien var osmanskt i mer än 450 år och först 1912 uppnådde det sin självständighet. Albanerna i Kosovo, västra Makedonien, södra Montenegro och nordvästra Grekland lämnades dock utanför landets gränser. Självständigheten skulle säkras av en internationell kontrollkommission, som 1914 satte tyske prinsen Wilhelm av Wied att styra landet, men folkligt motstånd och första världskrigets utbrott fick honom att lämna landet redan efter ett halvår.
Efter kriget hotades Albanien av en ny delning, vilket albanerna lyckades avvärja vid en fredskonferens i Paris 1920. Efter några år av inre strider tog Ahmet Zogu, en klanhövding från norra Albanien, makten 1925 med hjälp från bland annat Serbien. Han lyckades att deklarera Albanien till ett kungarike och utropa sig själv till kung Zog I.

Italienska trupper ockuperade landet 1939. Partisaner under ledning av Enver Hoxha inledde en befrielsekamp och i slutet av 1944 hade landet av egen kraft befriat sig från utländska trupper. År 1946 förklarades Albanien officiellt som socialistisk folkrepublik. Relationerna med grannen Jugoslavien och Sovjetunionen blev dock djupfrysta efter några år. På 1970-talet hade man officiellt goda relationer endast med Kina. 1977 bröts förbindelserna även med Kina och Albanien isolerade sig från omvärlden. Hoxha avled 1985 och kommunistregimen föll 1992. Det demokratiska flerpartisystemet hamnade dock i kris efter valfusk 1995. Konkursdrabbade investeringsfonder ("pyramidspel") ruinerade 1997 en stor del av befolkningen och utlöste ett uppror i mars, som resulterade i total anarki och förde landet till randen av ett inbördeskrig och sammanbrott. Sedan dess har landets situation stabiliserats, med en stor ekonomisk tillväxt som följd.