Belgien.

Belgien, officiellt Kungariket Belgien (nederländska: Koninkrijk België, franska: Royaume de Belgique, tyska: Königreich Belgien), är en konstitutionell monarki i nordvästra Europa. Belgien gränsar mot Frankrike, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna. Belgien tillhör EU:s grundarländer och ett antal viktiga EU-institutioner, bland annat rådets lokaler, större delen av EU-kommissionens kontor och sessionslokaler för EU-parlamentet ligger i huvudstaden Bryssel. Här finns också högkvarteret för militäralliansen NATO. Belgien är ett flerspråkigt land där nederländska (informellt även kallad flamländska), franska och tyska är de officiella språken.
Belgien ligger på kulturgränsen mellan det germanska och det latinska Europa. Landets två största regioner är det nederländskspråkiga Flandern i norr, som har 58% av befolkningen, och det franskspråkiga Vallonien i söder med 32%. Brysselregionen, som officiellt är tvåspråkig, är en mestadels franskspråkig enklav inom den flamländska regionen och har 10% av befolkningen. En liten tyskspråkig gemenskap finns i östra Vallonien. Belgiens språkliga mångfald och de politiska och kulturella konflikter som har anknytning till denna avspeglas i Belgiens politiska historia och dess komplexa politiska system.
Namnet 'Belgien' härstammar från Gallia Belgica, en romersk provins i den nordligaste delen av Gallien som beboddes av belgier (belgae). Historiskt inbegreps Belgien, Nederländerna och Luxemburg i begreppet Nederländerna, som täckte ett något större område än dagens Benelux. Från slutet av medeltiden till 1600-talet var det ett välmående centrum för handel och kultur. Från 1500-talet till den belgiska revolutionen 1830 utkämpades många slag mellan europeiska makter på Belgiens område. Efter att det blivit självständigt deltog Belgien ivrigt i industriella revolutionen, vilket genererade välstånd och även efterfrågan på råvaror. Det senare var en faktor under tiden för dess afrikanska kolonier.
Med drygt 340 invånare per km² har Belgien den näst högsta befolkningstätheten i Europa efter Nederländerna (frånräknat några mikrostater). Belgien var under medeltiden, tillsammans med bland annat nuvarande Nederländerna, en del av det Tysk-romerska riket. Det nuvarande nederländska språket räknades då som inte mer än lågtyska dialekter. Sedan Nederländerna som habsburgska arvländer tillfallit den spanska kronan utbröt småningom uppror, och Nederländerna lyckades frigöra sig från det spanska väldet. När Belgien efter Napoleonkrigen blev självständigt utgjordes grunden för statsbildningen av att större delen av nuvarande Belgien beboddes av romerska-katoliker och till del av franskspråkiga valloner, medan nuvarande Nederländerna huvudsakligen var reformert och utan franskspråkig minoritet.
Under det koloniala tidevarvet var även Belgien i besittning av ett mindre antal kolonier, i första hand Belgiska Kongo med näraliggande Ruanda-Urundi (nuvarande Rwanda och Burundi). Belgien hade genom flamländarna under 1700-talet ett kortlivat och föga framgångsrikt ostindiskt kompani. Det belgiska styret av kolonierna, framförallt Kongo, kantades av brutalitet och exploatering av människor och naturtillgångar. Det har bland annat skildrats i Joseph Conrads bok Mörkrets hjärta.
Under 1950-talet började avkoloniseringen där bland annat Kongo blev självständigt 1960. Banden till Kongo och Afrika finns kvar. Det bor bland annat många personer med rötterna i kolonierna i dagens Belgien. Vid samma tid började det stora engagemanget inom EG/EU där Belgien var ett av grundarländerna. Belgiens huvudstad Bryssel är EU:s maktcentrum. 1957 var Bryssel värd för världsutställningen och man skapade Atomium.
Belgiens geografiska läge skapade nya arbetstillfällen i efterkrigstidens Europa där bland annat Volvo etablerade en fabrik i Gent.
Under 1980- och 1990-talet växte sig det separatistiska politiska partiet Vlaams Blok (senare Vlaams Belang) till ett av de största i Flandern.