Sidor

torsdag 13 augusti 2009

Lindesberg.

Lindesberg är en tätort (stad) i Västmanland samt centralort i Lindesbergs kommun, Örebro län.
Staden är belägen vid Lindesjöns norra strand mellan Bottenån och Lilla Lindesjön ca 40 km norr om Örebro. År 2005 hade Lindesberg 8 752 invånare. De stora arbetsgivarna i Lindesberg är idag kommunen, lasarettet och Arvin Meritor AB (verkstadsindustri). Tidigare har arbetslivet dominerats av den omkringliggande Bergslagens järnhantering. Staden hette tidigare Lindesås innan stadsrättigheter förlänades 1643. Läget - vid Lindesjön och Bottenån som under historien fungerat som transportleder för handelsvaror från och till Bergslagen, längs Arbogaån via Väringen och vidare till kusten - är sannolikt av stor betydelse för framväxten av Lindesberg. Skogen, malmen och den bördiga jorden i trakterna är andra faktorer som haft betydelse när människor valt att etablera sig här.
När den första bebyggelsen uppstod på platsen är höjt i historiens dunkel, men den första stenkyrkan på Lindesbergs kyrkas nuvarande plats tros ha byggts på 1300-talet. Av den byggnaden återstår bara ett fåtal stenar i koret. Orten hette då Lindesås, och kom så att göra fram till mitten av 1600-talet. Namnet Lindesberg finns redan med på Olaus Magnus Carta marina men avsåg på den tiden Lindesbergs bergslag, d.v.s. gruvområdet omkring orten.
Lindesås kyrkby kom redan under senmedeltid att framstå som centralort för handeln i Lindesbergs bergslag. Ortens betydelse kom att öka under 1500- och 1600-talen i samband med bergshanteringens expansion. 1643 fick Lindesås sina stadsrättigheter under Drottning Kristina (genom förmyndarregeringens Axel Oxenstierna, Gabriel Bengtsson Oxenstierna, Gustav Horn, Carl Gyllenhielm och Per Brahe), då under det nuvarande namnet. En permanent köpmannabosättning fanns då redan etablerad på orten. Lindesberg lyckades trots hårt motstånd från Arboga att överleva som stad samt att behålla sin status som centrum för järnhandeln. Den expansiva utvecklingen avstannade dock, under 1770-talet uppgick antalet invånare i staden till knappt 650. Handelsutbytet mellan Bergslagen och slättbygden fortsatte att prägla näringslivet i Lindesberg långt in på 1800-talet. Den egentligen tillväxten kom emellertid först på 1870-talet, då Lindesberg fick järnvägsförbindelse. Denna utveckling har fortsatt under 1900-talet, med en expansion i framför allt metall- och verkstadsindustri. Under senare år har tillverkningsindustrin minskat samtidigt som offentliga och privata tjänstesektorn ökat i omfång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar