Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 18 augusti 2009

Mörarp.

Mörarp är en tätort i Helsingborgs kommun i Skåne län.
Mörarp räknas ibland som en förort till Helsingborg, då de flesta boende studerar eller arbetar i staden. Redan på 1100-talet var platsen bebyggd, men flera fornminnen, till exempel gravhögar, vittnar om att platsen troligtvis har varit bebodd betydligt tidigare. Mörarps kyrka härrör från 1100-talets senare del och dopfunten är samtida med kyrkan. Den stenhuggare som högg den har blivit kallad Mörarpsmästaren efter sitt fina hantverk och han var även med vid uppförandet av Lunds domkyrka.
Ortnamn som slutar på –arp brukar kopplas till vikingatiden, omkring år 800–1050. Namnet togs i byar där jordbruket utvecklades och där ny mark hittats. Mörarp betyder att det är ”Mörs nybygge”, där Mör är en rest av ett personnamn. Precis utanför Mörarp ligger Mörshög, som kan syfta på en gravhög där ”Mör” begravdes. Varianter på Mörarp har förekommit, som till exempel Myrothop.
Kartor från slutet av 1600-talet visar att en betydande väg gick genom Mörarp. Dåtidens transporter från Göteborg och Stockholm mot Malmö passerade genom Mörarp. Tre vägar möttes i byn och därför var det lämpligt att uppföra gästgiveri där. År 1749 övernattade Carl von Linné på gästgiveriet, under sin resa genom Skåne. På 1900-talet kom riksväg 2 att gå genom Mörarp. Denna ersattes senare med Europaväg 6, som numera dock passerar Helsingborg. Luggude härads fasta tingsplats var Mörarp. Senare kartor, från 1800-talet, visar att förutom kyrkan, gästgiveriet och tingshuset var bebyggelse i byn obetydlig. Dessa byggnader utgjorde dåtida Mörarps centrum.
År 1863 bildades Mörarps kommun och utökades 1952 genom sammanslagning med Kropps, Välluvs, Hässlunda och Frillestads kommuner. Mörarps kommunhus byggdes precis intill stationen, som då ansågs vara samhällets nya medelpunkt. År 1971 inkorporerades Mörarps kommun i Helsingborgs kommun. Kommunerna hade sedan tidigare samarbete på olika områden, till exempel sophantering och brandkår. Eftersom Mörarpsborna redan på den tiden i hög grad arbetspendlade till Helsingborg uppfattades kommunsammanslagningen som naturlig.
Efter att ha stått som byns centrum fram till järnvägens tillkomst år 1875, blev området runt kyrkan återigen centrum då livsmedelsbutik, post, skola och distriktssköterskemottagning upprättades där under 1960- och 70-talen, för att senare följas av bankkontor och pizzeria.
Under 2003 började Helsingborgs kommun sälja tomter på området mitt emot centrum och ett flertal villor och några lägenheter har byggts. Under 2007 tas ytterligare ett område i anspråk för bebyggelse, denna gång längre söderut invid kiosken. Sammanlagt har då ett hundratal villor och lägenheter byggts när dessa blir klara.

Inga kommentarer: