Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 13 augusti 2009

Öjersjö.

Öjersjö, tätort i Partille kommun.
Öjersjö ligger vid Stora Kåsjön intill Knipeflågbergens naturreservat mellan Partille och Landvetter. En särskild typ av kulturlandskap hittar man i Öjersjö. Här skiljer sig landskapet från de mer bördiga dalarna och här kan man se spår efter hur det var att bedriva jordbruk i skogstrakter. Sten- och odlingsrösen, som finns kvar, vittnar om den möda som det kostade att bruka jorden. Byn Öjersjö etableras under 1500- och 1600-talen. På 1500-talet bestod byn av sex gårdar som senare delades upp till tolv. Ett par soldattorp har också funnits i trakten. Öjersjö var därefter ett skogsbevuxet och rent sommarstugeområde för Göteborgs medelklass. Under 50-talet började permanentbostäder att byggas. Sommarstugor byggdes om till permanentboende eller revs till förmån för nybyggnation av villor. Under 1980-talet tilltog nybyggnationen av villor, vilket gjorde att det idag på 2000-talet finns knappt några sommarstugor eller lediga tomter kvar.
Ursprunget till namnet Öjersjö har varken något med en sjö eller Kåsjön att göra. Det står för Øiars röjning (Öiersridt 1530). En nybyggare vid namn Øiar röjde av mark i området under 1400-talet för att skapa sig en boplats. Efter alla år har namnets ursprung glömts bort och ordet sjö har istället smugit sig in i ortnamnet. Orten Öjersjö är idag det exklusivaste och dyraste bostadsområdet i Partille kommun. Öjersjö ligger intill Kåsjön och Knipeflågbergens naturreservat, vilket i sin tur gränsar till Delsjöområdets naturreservat. Läget gör därför Öjersjö som bostadsort mycket attraktivt. Kåsjön utgör idag Partille kommuns dricksvattentäkt. Öjersjös höjd över havet, cirka 110-120 meter, gör att vintrarna ibland blir, enligt SMHI:s statistik, något rikare på snö och is jämfört med övriga delar av kommunen, som ligger på en lägre höjd.
Örjansvägen i Öjersjö i namngavs sedermera efter Öjar, och längs denna väg ligger flertalet villor av varierande storlek.
Under åren 2006-2010 byggs det flera nya villor i anslutning till Stora Hålsjöns strand samt i närheten av golfbanan, vilket kan komma att påverka bl.a. natur- och djurlivet.
Även vid Lilla Hålsjön planeras det för ett nytt villaområde om 80 hus, med byggstart omkring 2010.
Befolkningen har genom den kraftiga expansionen i Öjersjö ökat med 25% från år 2000 till år 2007, från 2690 invånare år 2000 till 3361 invånare 2007. Ytterligare ökning av invånarantalet på 15% från år 2007 till år 2012 är beräknat, enligt Partille kommun.
I Öjersjö barn- och utbildningsområde finns skolorna Öjersjö Storegård och Öjersjö Brunn med tillhörande förskolor för barn mellan ett och 16 år. Det finns även en särskola.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, augusti 13, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)