Livets hårda skola: Örbyhus.

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 9 augusti 2009

Örbyhus.

Örbyhus är en tätort i Tierps kommun, Uppsala län.
Gränsen mellan Vendels och Tegelsmor församlingar delar Örbyhus i en sydvästlig Vendeldel och en nordostlig Tegelsmoradel. Sockengränsen går i den lilla bäcken parallellt med järnvägen.
Orten är mest känt för sitt slott Örbyhus slott där Erik XIV dog av arsenikförgiftad ärtsoppa. Libbarbo var en gård på södra sidan om Örbyhus å som troligen byggdes redan på 1200-talet. Detta var troligtvis den enda bebyggelsen i området enda fram till järnvägsstationens byggnad. Libbarbo hade sin storhetstid under 1820-talet då det var en tätt kringbygd gård av betydelse. Libbarbo utgjorde ett eget litet samhälle med många byggnader och inhyste både pigor, drängar och flera hantverkare av olika slag. Vid Libbarbo fanns även ett soldattorp invid Nosekomen . Enligt sägen sägs det att teglet till Vendels kyrka (invigd 1310) slogs vid Libbarbo. Uppbyggnaden av samhället Örbyhus påbörjades 1874 i och med järnvägens uppkomst. Redan 1855 tillsattes en järnvägskommitté som skulle utreda dragningen av järnvägens dragning. Denna beslutade då att den norra stambanan skulle dras från Stockholm över Uppsala till Gävle. Det fanns även planer på att dra järnvägen från Uppsala via Dannemora och Tobo till Gävle och på så sätt sammanbinda Dannemora gruva med olika järnbruk. Anledningen till att en station byggdes just i Örbyhus handlar mycket om Baltzar von Platens inflytande. Han var vid den tiden greve på Örbyhus gods. Han var även statsråd och chef för Sjöfartsdepartementet. Anledningen att stationen inte ligger närmre slottet är att järnvägen hade behövt korsa vendelsjön vilket var omöjligt med den tidens teknik. Under 1900-talets början byggdes Örbyhus till ett starkt industrisamhälle med flera fabriker. Den första fabriken var en ångsåg som tätt följdes av sängfabriken Järnsängen. 1908 uppfördes den så kallade Trösken som tillverkade tröskverk, gödselspridare och harvar. Sedan uppfördes Bröderna Larssons Skidfabrik, som förutom skidor och stavar tillverkade också kälkar och sparkstöttingar. Under sommarhalvåret tillverkade de dessutom isskåp och trädgårdsmöbler. 1911 kom AB Sängfabriken till Örbyhus. Huvudprodukten vid fabriken var sjuksängar. 1935 byggdes AB Hjalmar Söderbergs syfabrik i Örbyhus. Många flickor från framför allt Norrland sökte sig till Örbyhus för att bli sömerskor på dessa fabriker. Enligt samtida källor ska Örbyhus under den tiden varit känt för sina många vackra flickor.