Rävskabb i Sverige.

Rävskabben kom till Sverige på 70-talet från Finland, med rävar som korsat Kvarken över isen. Dit hade den nått under vintern 1967-68, förmodligen via rävar från Estland.
Det första säkra svenska fallet upptäcktes i Gummark (Västerbotten) 1975 och enstaka fall konstaterades i Jämtland året därefter. Det påföljande decenniet spred sig sjukdomen snabbt. Kring 1985 fanns den över hela det svenska fastlandet. Sjukdomsspridningen skedde snabbare i norrländska skogsmarker än i jordbruksområdena längre söderut. Det kan ha berott på att introduktionen sammanföll med en uppgång i smågnagarstammen. Det ledde till en god föryngring i rävstammen och många utvandrande hanrävar som kunde sprida smittan vidare.
I de rikare jordbruksbygderna i södra Sverige var rävreviren förmodligen redan mättade och invandring inte möjlig. Det kan därför ha dröjt längre innan sjukdomen nådde dit.
Den svenska rävstammen kan ha varit känslig för rävskabb eftersom den utvecklats skyddad ifrån sjukdomen. Den numera återhämtade stammen är säkerligen mera motståndskraftig mot ett nytt angrepp. Rävskabben orsakas av kvalstret Sarcoptes scabiei.
Kvalsterhonan (se bilden) borrar sig in i de övre lagren av huden och lägger 20 till 40 ägg, som kläcker efter 3-5 dagar. Larverna genomgår ett ytterligare utvecklingsstadium innan de blir vuxna, vilket totalt tar 8-17 dagar. Larvstadierna och hankvalstren borrar sig inte djupare in i huden, men lever i skydd av hud som förtjockats och torkat.
Sjukdomen utvecklas på djuret under ca tre månader. Angreppen börjar i allmänhet på huvudet eller kring halsen. Kvalsterhonornas inträngande skapar irritation i huden, vilket leder till att djuret kliar sig och på så sätt sprider infektionen vidare. De infekterade områdena torkar ut och pälshåren lossnar. Den blottlagda huden förtjockas och skrynklas. I långt framskridna fall uppstår en obehaglig lukt.
Angreppet kan leda till att andra infektioner får fäste. Räven får svårt att jaga och kan dö av svält, utmattning, uttorkning eller annan sjukdom. Skabbdjuren kan även angripa hundar och lodjur och har nyligen konstaterats hos svenska ungvargar.