Stocksund.

Stocksund är ett villasamhälle och en kommundel i Danderyds kommun, Stockholms län. Stocksund har cirka 5000 invånare. Området ligger vid Lilla Värtan och Stocksundets norra strand, och har också fått sitt namn av detta sund. Stocksund är en del av den tätorten Stockholm. I postalt hänseende utgör Stocksund en egen postort. Samhället växte fram i slutet av 1800-talet på mark som hade tillhört Djursholmsgodset. Den första exploateringen av området är ungefär samtida med skapandet av grannorten Djursholms villastad, som grundades år 1889. Liknande villastäder anlades vid denna tid på flera platser i Stockholmsområdet, till exempel Saltsjöbaden, (1891). Stocksund är idag en av Sveriges mest "exklusiva" villaförorter. Tillsammans med Djursholm och Saltsjöbaden.
År 1888 grundades Stockby AB, som köpte Stockby gård från dödsboet efter ordensbiskopen Tor Frithiof Grafström. Området styckades av till tomter, under namnet Stocksunds villaparker. Stockby AB, som sålde sin första tomt år 1890, leddes av Grafströms svåger Eduard von Horn. Förste tomtägaren blev jägmästare Albert Nestor Cedergren, som köpte ett stort parkområde vid Stocksundet, där han senare lät uppföra Cedergrenska tornet, som även kallas Jungfrutornet.
Samhället växte relativt långsamt under de första åren och vid slutet av 1905 fanns det 95 villor i Stocksund. Ett år senare bodde det 707 personer i samhället. År 1910 hade Stockby AB sålt sammanalgt 350 villatomter. Samma år stod vattentornet, ritat av arkitekt D Lundegård, färdigt. År 1911 öppnades en spårvägslinje mellan dåvarande Stocksunds station, som låg öster om den nuvarande bansträckningen, och Långängstorp. Denna bibana till nuvarande Roslagsbanan hade från början normal spårvidd, 1435 mm. Förhoppningen var från början att den så småningom skulle kunna bindas samman med Stockholms spårvägsnät. Långängstorps hållplats låg intill Långängsskolan och Stockby hållplats låg vid Villavägen. År 1934 införlivades banan med Roslagsbanans övriga linjenät och byggdes om till samma spårvidd, 891 mm, som det övriga smalspårsnätet i de östra delarna av Uppland. Långängslinjen lades ned år 1966 (se vidare Roslagsbanan).