Västervik.

Västervik är en tätort (stad) och centralort i Västerviks kommun i Kalmar län.
Västervik brukar kallas för "Ostkustens pärla" och är en sjöstad som numera besöks av många turister. I Stegeholms slottsruin arrangeras varje sommar Visfestivalen, som under många år arrangerats av den tidigare Hootenanny Singers-medlemmen Hansi Schwarz. I Västervik finns en av Sveriges största semesteranläggningar, Lysingsbadet. Västervik låg ursprungligen längst in i Gamlebyviken, där tätorten Gamleby i dag är belägen. Redan 1275 omtalades Västervik som stad men flyttades 1433 till sitt nuvarande läge vid Gamlebyvikens mynning. Gamleby förlorade efter ett och ett halvt sekel sina stadsrättigheter och kallades länge gamla Västervik, senare den gamla byn vilket blev Gamleby. År 1433 hade nämligen Erik av Pommern, som då var Sveriges konung, beordrat borgarna i Västervik att slå sig ner närmare havet, där Västervik nu ligger, i skydd av Stegeholms slott.
1517 härjade danskarna i Västervik men staden gynnades då av Gustav Vasa, som lät anlägga ett skeppsvarv 1548. Staden höll sig utanför Dackefejden och Gustav Vasa lät därför skona staden från de hårda eftergifter som drabbade övriga Småland efter kriget. Trots nya danska härjningar 1612 och 1677 blomstrade Västervik som stapelstad med en växande export av järn från bruken i Tjust och sågade trävaror från ett skogrikt uppland. Under frihetstiden anlades flera manufakturer och ett nytt varv, och borgerskapet tog i det följande starka intryck av den blomstrande bruks- och herrgårdskulturen i Tjust.
Västervik hade år 1800 en folkmängd på 2 985 personer och ökade fram till 1880 till 6 189 för att på grund av industrialisering fram till 1920 utgöra 11 889. Järnvägsbyggen till Hultsfred, Norsholm och Vimmerby 1879-1906 påverkade befolkningsökningen. Järnvägarna byggdes smalspåriga, vilket på sikt blev hämmande. Efter en nedgång 1920-1940 ökade folkmängden för att 1970 uppgå till 20 577 invånare. Staden blev ett säte för arbetarrörelsen, och under första världskrigets slutskede 1917-1918 bildades arbetarråd som höll på att ta över kontrollen över hela staden. Skeppsvarv, pappersbruk, fiske, spikfabrik, stenhuggerier, tändsticksfabrik, mekaniska verkstäder m.m. blev basen för stadens industri.
Västervik var 1863-1970 säte för Kalmar läns norra landsting, vars tillkomst speglar en gammal motsättning mellan Västervik och Kalmar som centralorter för länets norra respektive södra del.
Västervik tillhör Linköpings stift och invånarna har länge känt samhörighet med både Småland och Östergötland. I Västervik talas en dialekt som i hög grad liknar de dialekter som talas i Östergötland. Man kan även säga att det talas en kustsmåländska.