Frankfurt Am Main. (västra Tyskland)

Frankfurt am Main är en stad i förbundslandet Hessen i västra Tyskland, belägen vid floden Main. Med sina 659 021 invånare (2007) är Frankfurt den största staden i Hessen och utgör en av huvudorterna i storstadsområdet Rhen-Main, där sammanlagt 4 miljoner invånare bor. Staden ligger vid floden Mains nedre lopp omkring 30 kilometer från utloppet i Rhen.
Sin höga ålder till trots har Frankfurt en skyline som är tämligen ovanlig för europeiska förhållanden. Den har ett stort antal skyskrapor, däribland en av Europas allra högsta, Commerzbank Tower. Stadens centrum har till stor del alltså inte ett typiskt europeiskt utseende utan ser mer ut som en amerikansk storstad. Staden har också skämtsamt blivit kallad Mainhattan. Eftersom många stora banker har sitt säte här kallas staden ibland även för Bankfurt.
Frankfurt är även mässornas stad med ett av världens största mässkomplex, Messe Frankfurt, som bland annat arrangerar världens största musikmässa Musikmesse sedan 28 år, en stor bokmässa och en av världens största bilutställningar, Trakten där nuvarande Frankfurt ligger var från kejsar Vespasianus regering i slutet av första århundradet efter Kristus till år 260 en del av den administrativa enheten Civitas Taunensium i den romerska provinsen Germania superior. Huvudorten i Civitas Taunensium var Nida och denna låg där Frankfurtstadsdelen Heddernheim ligger idag. Under romartiden fanns ett kastell på platsen väster om dagens domkyrka, som sedan ersattes med en romersk villa. Man har nämligen funnit resterna av ett romerskt bad på platsen. Senast 260 övergavs dock både denna villa och staden Nida då alemannerna tvingade romarna att återigen flytta tillbaka sin gräns till Rhen. Området runt det blivande Frankfurt kom under 500-talet under frankernas styre, och de finns också med i namnet Frankfurt som betyder ”Frankernas vadställe”. Namnet ”Frankfurt” nämns dock inte förrän 794 då Karl den Store sammankallade ett kyrkomöte här, den så kallade synoden i Frankfurt. Utgrävningar visar att platsen var bebyggd redan under merovingernas tid men Karl den Store hade låtit uppföra ett kejsarpalats (Kaiserpfalz) och ett palatskapell på samma plats där det gamla romarkastellet en gång låg.
Vid Frankerrikets uppdelning 843 valde kungen av det Östfrankiska riket, Ludvig den fromme, Frankfurt som sitt huvudsakliga residens, vilket ledde till en utbyggnad av kejsarpalatset. Palatskapellet ersattes också av en större kyrka, Salvatorkirche, vilken invigdes 852. Frankfurt var även en viktig residensstad för den ottonska kejsarätten och dessa lät under början av 900-talet uppföra Frankfurts första stadsmur. Under 1000-talet förlorade dock den framväxande staden i betydelse då kejsarna valde att styra det tysk-romerska riket från andra städer. Kejsarpalatset övergavs och tilläts förfalla. I mitten av 1100-talet lät dock den staufiske kejsaren Konrad III uppföra borgen Saalhof en bit ifrån det gamla kejsarpalatset. Traditionen att välja den tysk-romerske kungen i Frankfurt började också befästas i mitten av 1100-talet och Stauferkejsarna gynnade staden på olika sätt. Vid denna tid började staden växa utanför sina murar vilket ledde till uppförandet av stadsmuren Staufenmauer runt år 1200. Staden fick bland annat även rättigheten att hålla mässor och att prägla mynt. 1245 blev Frankfurt dessutom omedelbar riksstad, d.v.s. den kom att stå direkt under kejsaren.
Staden fortsatte att gynnas under 1300-talet. I den kejserliga Gyllene bullan från 1356 bestämdes att valet av tysk-romersk kung skulle ske i Frankfurt hädanefter och att Frankfurts borgare skulle skydda valprocessen. Rätten att hålla mässor bekräftades av kejsar Ludvig IV, som dessutom gav staden rätt att utöka sin redan utanför Staufenmauer växande bebyggelse ännu mer och omgärda detta område med en ny mur. Detta ledde till att Frankfurts tredje stadsmur började byggas. Arbetet på denna varade till början av 1500-talet och den inneslöt en tre gånger större yta än Staufenmauer gjorde.
1393 gav den tysk-romerske kungen Wenzel staden även rätt att bygga ett lantvärn (Frankfurter Landwehr) som med buskar, vallgravar och vakttorn vid ingångarna skulle dels skydda dels tydliggöra stadens territorium. Territoriet under denna tid, som i princip inte skulle ändra sig förrän på 1800-talet, bestod av Altstadt (området innanför Staufenmauer), Neustadt (den nuvarande stadsdelen Innenstadt: området mellan Staufenmauer och den tredje stadsmuren), Sachsenhausen på andra sidan Main och dessutom ett antal byar och lant- och skogsområden runt omkring som inte skulle bebyggas förrän på 1800-talet.
Anledningen till bygget av lantvärnet, ett arbete som tog cirka 150 år, var växande konflikter med grannfurstarna, bland annat riddarna av Kronberg och grevarna av Hanau. 1389 hade Frankfurt förlorat stort i slag mot dessa och deras allierade vid Eschborn.