Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 1 september 2009

New Orleans.

New Orleans, amerikanskt uttal: /nuːɔrˈliːnz/ (franska: La Nouvelle-Orléans, uttalas /lanuvɛlɔʀleɑ̃/ ; "nya Orléans") är den största staden i delstaten Louisiana i USA. Staden är belägen vid Mississippifloden, tio mil uppströms från dess mynning i Mexikanska golfen. Staden sammanfaller med det administrativa området Orleans Parish.
Vid folkräkningen år 2000 var stadens befolkning 484 674 invånare och inklusive förorter 1 337 726; med anledning av orkanen Katrina år 2005 är befolkningen beräknad till 223 388 (2006).
New Orleans har sitt centrum vid den norra stranden av Mississippifloden och breder åt norr ut sig fram till Lake Pontchartrain. Staden ligger delvis under såväl havsytans som Mississippiflodens nivå och skyddas därför från översvämning av stora vallar (levéer) åt alla håll samt kraftiga pumpar.
Lake Pontchartrain är en sjö med bräckt vatten (ett estuarium) som via Lake Borgne står i direkt kontakt med havet i öster. Sötvatten rinner in i sjön via flera vattendrag och från vatten som avleds från Mississippifloden. Kanalen Industrial canal går genom östra New Orleans och leder båttrafik mellan Mississippifloden via slussar och sjön. Kanalen står i förbindelse med kanalsystemet Intracoastal Waterway.
New Orleans har södra USA:s största hamn, Port of South Louisiana, och denna utgör basen för stadens ekonomi. Handel sker med Mexiko och den karibiska övärlden.
Staden är känd som jazzens och Louis Armstrongs födelseort och som nöjesstad. Det anses att stängningen av nöjes- (och bordell)distrikt Storyville 1917 bidrog till jazzens spridning norrut. Mardi Gras, som årligen genomförs här, är landets största karneval. Staden är känd för sitt rika musik- och restaurangliv liksom för sina väl bevarade byggnader byggda i en för USA avvikande arkitektur. I den berömda historiska stadsdelen French Quarter finns ett stort antal etablissemang med förstklassig musik och mat. Det finns förstklassiga restauranger även i andra delar av staden, som till exempel "Commander’s Palace" som blev utsedd till årets restaurang i USA år 2003. Restaurangen ligger i Garden District.
New Orleans har ett fuktigt subtropiskt klimat med heta, fuktiga somrar och milda vintrar.

New Orleans anlades av fransmännen 1718 mellan nedre delen av Mississippifloden och Lake Pontchartrain. Läget var perfekt för att skapa en handelsstad. Staden anlades på ett av de få ställen med hög mark, då översvämningar är vanliga i området. Staden fick namnet La Nouvelle Orléans (Nya Orléans) för att hedra hertig Filip av Orléans som var regent åt den då omyndige Ludvig XV av Frankrike.
1722 ersatte Nouvelle Orléans Biloxi som huvudstad för franska Louisiana. I september samma år drabbades staden av sin första allvarliga orkan, vilken förstörde större delen av stadens byggnader. När staden återuppbyggdes användes ett strikt rutmönster, vilket fortfarande finns kvar i French Quarter.
Efter sjuårskriget kom Louisiana inklusive New Orleans under spansk kontroll 1763 genom Fontainbleau-avtalet. Detta retade upp invånarna, och franska och tyska Louisianabor gjorde uppror 1768, men detta slogs ner och fem av upprorsledarna avrättades. De flesta av byggnaderna i stadsdelen French Quarter är byggda under den spanska perioden. Orsaken till detta är att de ursprungliga, enklare byggnaderna till största delen förstördes vid de stora eldsvådorna 1788 och 1794. Totalt brann drygt 1 000 hus upp.
Vid sidan om eldsvådorna plågades New Orleans invånare även av sjukdomarna gula febern, malaria och smittkoppor. Det sista större utbrottet av gula febern skedde 1905.
År 1800 återbördades staden formellt till Frankrike i fördraget i San Ildefonso men var under spanskt styre ända fram till 1803 då staden ingick i det så kallade Louisianaköpet där USA köpte det franska Louisiana. Vid denna tidpunkt hade staden fortfarande bara 10 000 invånare.
Redan tidigt utmärktes New Orleans av sin multikulturellt blandade befolkning och blandning av kulturer. Staden växte snabbt, med influenser från amerikaner, fransmän och kreolska fransmän (människor av franskt ursprung födda i Amerika). Många kreoler flyttade till New Orleans när de flydde från revolutionen på Haiti.
Under 1812-års krig mellan USA och Storbritannien skickade britterna en styrka för att inta staden. General Andrew Jackson hade samlat en brokig skara mannar till stadens försvar, bland annat ska piraten Jean Lafitte och hans mannar ha avbrutit sin verksamhet för att hjälpa till. Krigets huvudslag utkämpades 8 januari 1815 där britterna led ett svårt nederlag. Av de 9 000 brittiska soldaterna dog 2 000. Då hade fred redan slutits två veckor tidigare i Gent, men nyheten hade inte hunnit nå den amerikanska kontinenten.
Stadens befolkning ökade snabbt under de närmaste årtiondena efter denna strid. 1840 uppgick invånarantalet till 102 000, dvs en tiodubbling på 40 år. Staden var då USA:s fjärde största stad, landets största stad vid sidan om städerna vid Atlantkusten och därmed även Söderns största stad. Bakomliggande orsaker till tillväxten var att USA:s export fördubblades under denna period samt att järnvägar och kanaler byggdes till staden. Det senare förstärkte funktionen som en av USA:s viktigaste handelsstäder.
1849 inträffade den värsta översvämningen som New Orleans kom att uppleva före 2005. Detta genom att en levée brast uppströms om staden. Översvämningen ledde till att 12 000 stadsbor blev hemlösa.
Under Amerikanska inbördeskriget erövrades New Orleans tidigt av Nordstaternas trupper, och besparades därmed den förstörelse som drabbade många andra städern i Södern. En flottstyrka från norr erövrade staden den 28 januari 1862.
Med en stor utbildad befolkning av färgade som sedan länge hade samexisterat och samarbetat med den via befolkningen, var rasattityderna utpräglat liberala för att vara i amerikanska Södern. Många i staden protesterade mot delstatsregeringens försökt att införa strikt rassegregation, och försökte ändra på detta genom ett juridiskt testfall. Detta fall prövades av Högsta domstolen 1896. Resultatet blev en seger för segregationslagarna, och dessa upprätthölls därefter mer än ett halvt sekel.
1897 öppnades Storyville, ett område för prostitution, underhållning och spel. Myndigheterna var inledningsvis positiva eftersom det ansågs ge bättre kontrollmöjligheter om denna typ av aktiviteter koncentrerades till ett litet och väl avgränsat område. Storyville blev snabbt en turistattraktion. Området existerade i 20 år innan det stängdes på order av den amerikanska staten.
Fram till början av 1900-talet byggdes staden på högt belägen mark, skyddad av naturliga levéer. På 1910-talet skapade ingenjören och uppfinnaren A Baldwin Wood helt nya områden där bebyggelse kunde ske, genom en kombination av stora pumpar, dränering och byggande av konstgjorda levéer. Dessa levéer (och därmed staden) klarade sig mycket knappt under den stora Mississippiöversvämningen 1927.
Turism blev under de sista årtiondena av 1900-talet en av stadens viktigaste inkomstkällor. Detta märktes framförallt i områdena French Quarter och grannområdet Central Business District.

Inga kommentarer: