Sidor

måndag 14 september 2009

Norberg.

Norberg är den enda tätorten och centralort i Norbergs kommun i Västmanlands län. Norberg består av två huvuddelar, det egentliga Norberg i söder och Kärrgruvan i norr. Bergslagsorten Norberg har haft sin största utkomst i järnhanteringen – järnmalmsbrytning och järn- och stålframställning – från början av den nordiska järnåldern på 500-talet e.Kr. och fram början av 1970-talet. Då började konkurrensen från andra länder med lägre kostnader för bl.a. arbetskraft och mer lättåtkomliga malmfyndigheter göra sig märkbar. Dessa globala förändringar vad gäller brytning och järnframställning medförde att gruvor, hyttor och stålverk i i stort sett hela Bergslagen slogs ut från marknaden. Bergslagsorterna har sedan dess klarat en nödvändig strukturomvandling olika bra. I bland annat Norberg blev långpendling – ända bort till Norges oljeplattformar i Nordsjön – ett alternativ i likhet med framväxten av en rad småföretag och underleverantörer som kunde dra nytta av förhållandevis låga lönekostnader trots närheten till Stockholm. Norberg har en lång historia. Den tidigaste järnframställningen kan spåras tillbaka till 500-talet, men området har varit befolkat sedan sedan nordisk stenålder.
Masugnsanläggningen vid Lapphyttan, troligen från 11-1200-talet (idag under rekonstruktion på annan plats), visar början på det gruvsamhälle som växte fram i Bergslagen. I Norberg fanns redan på medeltiden en marknadsplats där bergsmännen i de omkringliggande trakterna samlades. Den äldsta bevarade bebyggelsen i Norberg ligger samlad vid Norbergsån nära Norbergs kyrka med gårdar som härstammar från medeltiden, men många nuvarande byggnader är från 1700-talet. De äldsta delarna av Norbergs kyrka, bland annat valven, är från 13-1400-talen. Interiören förändrades efter en brand 1727. Kyrktornet byggdes om 1904. På kyrkogården finns något så ovanligt som en benkammare från 1700-talet.
Vintern 1425 träffas Mats Skomakare och Ingemund Klensmedsmång i Västerås stad för att göra affärer. Ingemund har att sälja ena gatubodh i kopstaden om oppa Norabergh, nordhan nest vidh brona. Mats fick betala fyra fat järn och en halv meter fint kläde från Flandern för att få överta affärslokalen. Denna affärsuppgörelse är nedtecknad i ett pergamentsbrev i Riksarkivet.
Samhället blev tidigt en tätort och bergsmännen, som bönderna helst ville kalla sig, blev alltmer specialiserade. Genom att framställa stora kvantiteter järn för export och sedan importera spannmål och andra förnödenheter, blev bergsmännens ekonomi god. Detta gav dem möjligheten att skaffa sig stora gårdar. Trots en omfattande brand, i mitten av 1700-talet, kan man fortfarande se det ursprungliga bebyggelsemönstret med bodar, tvättstugor och brygghus utmed ån, medan mangårdsbyggnader och bostadshus låg en bit ifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar