Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 8 september 2009

Så ska forskarna hitta liv i rymden.


Söka efter planeter – och lyssna efter radiobrus från utomjordningar.
Så försöker forskarna hitta liv ute i rymden.
– Vi har redan hittat massvis av planeter utanför solsystemet, säger Malcolm Fridlund, vetenskaplig projektledare vid European Space Agency, ESA.
I dag använder forskarna ett antal olika tillvägagångssätt för att försöka hitta utomjordiskt liv: dels att söka med teleskop efter jordliknande planeter utanför solsystemet, dels att ”lyssna” efter bland annat radiosignaler från eventuellt intelligent liv i rymden, dels att försöka hitta livstecken på vår grannplanet mars och på andra himlakroppar i vårt solsystem.
– Tonvikten ligger för närvarande på att leta inom solsystemet, och då pratar vi om mars. En av huvudanledningarna till att skicka sonder dit vartannat år är att så småningom kunna se om det har funnits liv på mars. Det är väl en ganska låg sannolikhet att det finns något där just nu, men att det kan ha funnits är mycket möjligt, säger Malcolm Fridlund.
”Planeter finns där ute”
– Sen tittar man på en del andra ställen, som på en av Jupiter-månarna, Europa, där det kan finnas flytande vatten under isen, och på en av Saturnus-månarna, Enceladus, där man med en sond som heter Cassini nyligen upptäckt att det eventuellt finns vatten, säger Fridlund.
Men sökandet efter liv riktar sig alltså också utanför vårt solsystem – mot planeter som liknar vår jord. Rymd-teleskopet Corot, som sköts upp 27 december 2006 och för vilket Malcolm Fridlund är ESA:s vetenskaplige projektledare, är engagerat i sökandet.
– Vi tror att det behövs en planet av typ jorden för att liv över huvud taget ska kunna uppstå. Det är i vart fall det enda stället vi vet att det finns liv på, säger Fridlund.
– Vi har redan hittat massvis av planeter utanför solsystemet, även om alla förmodligen är mycket annorlunda jämfört med jorden. Planeter finns där ute, det vet vi, men om jorden är en unik planet eller om det är en sorts planet det finns gott om där ute, vet vi inte än, säger Fridlund.
I framtiden hoppas forskarna kunna konstruera instrument som kan hjälpa dem att se om det finns syre, vatten eller metan på planeter utanför solsystemet – vilket skulle kunna tyda på liv.
– Forskningsmässigt ligger det någonstans mellan 10 och 20 år bort i tiden, säger Malcolm Fridlund.
– Tekniken finns, det är en fråga om att utveckla den och lägga de resurser som behövs, säger han.
En annan metod som forskarna använder för att försöka upptäcka liv är att lyssna efter bland annat radiosignaler – och då handlar det om sökande efter intelligent liv i rymden.
SETI-projektet (Search for Extra-Terrestrial Intelligence), som startades på 60-talet och som sponsras av bland annat Microsoft-miljardären Paul Allen, lyssnar kontinuerligt efter signaler från intelligent liv i rymden.
Din persondator kan hitta utomjordingar
Allen Telescope Array, som är ett av projekten inom ramen för SETI, och som är ett samprojekt mellan SETI Institute och University of California Berkeley, byggs i delstaten Kalifornien i USA. Det består av flera mindre parabolantenner som är sammankopplade och som genom riktat lyssnande mot vissa stjärnor ska försöka upptäcka tecken på intelligent liv i rymden.
Enligt projektets webbplats kommer antennerna, som enligt planen till slut kommer att vara 350 stycken totalt, så småningom kunna lyssna mot upp till en miljon närliggande stjärnor.
Projektets första fas med 42 antenner avslutades 2007 och tester av systemet inleddes då.
Men även privatpersoner kan hjälpa till i sökandet. Med http://setiathome.berkeley.edu/index.php kan privatpersoner ladda ned en programvara som låter ens persondator bearbeta radiosignaler från Arecibo-teleskopet i Puerto Rico i jakten på intelligent liv.
När datorn står oanvänd laddas data från teleskopet ned på privatpersonens dator, och efter att datan bearbetats skickas den tillbaka. På så vis kan oanvänd datorkraft runt om på jorden användas i jakten på intelligent liv i rymden.
– Det är jättekul. Det är ett sätt att få miljontals datorer att jobba ihop så att du får en enorm kapacitet, säger Malcolm Fridlund.
Men forskarna har inte bara lyssnat efter signaler, de har också skickat signaler ut i rymden med meddelanden till eventuella intelligenta varelser.
1974 skickade Arecibo-teleskopet ett radiomeddelande mot stjärnklustret M13 cirka 21 000 ljusår bort från jorden. Sändningen bestod av ett bild-meddelande som skulle föreställa bland annat vårt solsystem, en mänsklig streck-gubbe och dna-molekylen.
Skällande hundar – och traktorer
De två Voyager-satelliter som sköts upp 1977 och som fortfarande färdas genom rymden förde med sig guld-pläterade kopparskivor som bland annat innehåller bilder och ljud från jorden – bland annat ljud på skällande hundar och ljud från en traktor. Skivorna innehåller också hälsningar på 55 språk, bland annat svenska.
– Nu tar det runt sju-åtta timmar för signalerna att nå fram till Voyager-satelliterna, och den närmaste stjärnan ligger fyra ljusår bort, så det dröjer ett par hundra tusen år innan de kommer i närheten av någon annan stjärna. Det är ett långsiktigt meddelande, säger Malcolm Fridlund.
Hur ser man på de här meddelandena på skivorna och det som skickades ut från Arecibo-teleskopet? Är det att betrakta som jippon eller som chansningar?
– Det kostade inte så mycket att göra i samband med de här projekten man gjorde, och sen var det så att folk ville tala om att ”det här kan man göra, det här är en den tekniska kapacitet vi har i dag. Går man till någon som har tio gånger högre tekniska kapacitet än vi, vad kan de göra?”
– Det är något slags mellanting mellan folkbildning och jippo, säger Malcolm Fridlund.
– Det är seriöst, men det är ingenting som är säkert. Samtidigt är det någon som vinner på penning-lotteriet varje månad också, säger Fridlund.
Tror du att det finns liv ute i rymden?
– Jag har ingen aning. Men om jag skulle rågissa – eftersom det enkla, encelliga, livet uppstod på jorden ganska fort efter att jorden bildats för 4,5 miljarder år sen – skulle jag tro att det är ganska lätt för liv att uppstå om de omständigheterna finns där ute, och det gör de nog. Att liv uppstår, det tror jag är ganska lätt.
– Sen tog det alltså 3,5 miljarder år innan komplicerat liv uppstod på jorden – och då pratar vi om spindlar och maskar – och tills det utvecklade sig till något som vi kallar ”intelligent” tog det ytterligare 600 miljoner år. Och vi har funnits i kanske ett par miljoner år. Förmodligen är det ganska sällsynt med intelligent liv.
Tror du att det finns intelligent liv ute i rymden?
– Jag tror nog att det finns, för universum är så gott som oändligt. Men jag tror inte det finns i närheten av oss.

Inga kommentarer: