Ostra. Södermanlands Län.

Södermanland, även kallat Sörmland, är ett landskap i östra Svealand. Namnet betyder Södermännens land. Södermännen var det folk som bodde söder om Mälaren. Landskapets yta är 8 388 kvadratkilometer och antalet invånare drygt 1,1 miljoner.
Störst befolkningsmängd finns i Stockholmsområdet. Eskilstuna kommun är den kommun som har störst invånarantal inom Södermanlands län.
Södermanland är mycket rikt på fornlämningar; cirka 96 000 är kända inom landskapet.
Södermanlands landskapsvapen är en svart grip på gul botten.Landskapet Södermanland avser inte samma område som Södermanlands län. Landskapet har till skillnad från länet gränser som inte ändras. Landskapet består av områden som i dag tillhör Östergötlands (Kolmården), Västmanlands (Kungsör), Stockholms och Södermanlands län. Landskapet gränsar i söder till Östergötland, i väster till Närke, i nordväst till Västmanland, i nordost till Uppland och i ost och sydost till Östersjön.
Landskapet Södermanland består av:
hela Södermanlands län, utom östra delen (Oknön och Marby) av Aspö socken, som ligger i Uppland
södra delen av Stockholms län, det vill säga
Södertörn med socknarna Österhaninge, Ornö, Utö, Nämdö, Tyresö, Dalarö, Västerhaninge, Muskö, Ösmo, Sorunda, Torö, Nynäshamn, Botkyrka, Grödinge, Huddinge, Nacka och Salem
Öknebo härad, med Södertälje stad och socknarna Västertälje, Östertälje, Tveta, Överjärna, Ytterjärna, Vårdinge och Turinge)
Ekerö socken i Färentuna härad
Den södra delen av Stockholms stad, det vill säga gamla Brännkyrka socken och stadsdelarna Södermalm och Långholmen
Säterbo, Kung Karls och Torpa socknar, som numera hör till Västmanlands län.
Kvarsebo socken i Norrköpings kommun, Östergötlands län
En äldre gräns mellan Uppland och Södermanland markeras i Gamla stan i Stockholm; en gränssten inmurad mellan "Upland och Sudermannaland" finns på huset Västerlånggatan 27. Dagens gräns drogs på 1600-talet vid Slussen.
Nacka kommuns västra del ingår i landskapet, men den del som ligger öster om Skurusundet ligger i Uppland.Södermanland är ett lågland. Endast obetydliga områden ligger över 100 meter över havet. Landskapet utmärker sig genom en småkuperad terräng med otaliga större och mindre skogbevuxna höjder som ligger mellan sänkor, som ibland utgörs av sjöar, ibland av torvmossar eller små lerslätter. Den enda större slätten är Vingåkersslätten söder om Hjälmaren. De största sjöarna i Södermanland är Mälaren och Hjälmaren, men dessa sjöar ligger inte uteslutande i Södermanland. Den största sjön som ligger helt och hållet i landskapet är Båven. Bland övriga stora sjöar kan nämnas Yngaren, Långhalsen, Tisnaren (på gränsen till Östergötland), Öljaren och Viren. De största åarna i Södermanland är Eskilstunaån och Nyköpingsån.
Den karakteristiska landskapstypen har bildats genom en kombination av förkastningar som huvudsakligen går i riktning från öst till väst, och stora floddalar. Genom dessa förkastningar sänktes landskapet trappstegsformigt från syd till nord, så att utmed förkastningssprickan den norra sidan sjunkit, medan den södra står kvar. Det bildades även kvarstående höjdpartier, så kallade horstar. Den mest framträdande av dessa är den ås som går ungefär mitt genom Södermanland, den sörmländska landhöjden, som utgör den nuvarande vattendelaren mellan Hjälmaren-Mälaren å ena sidan och Östersjön å den andra. Denna ås har en höjd av 60-90 meter.
Den ostligaste delen av Södermanland är en stor halvö kallad Södertörn. Södermanland har en omfattande skärgård, dels den sydliga delen av Stockholms skärgård (öster om Södertörn), dels den skärgård som ligger utanför stora delar av den övriga Södermanlandskusten.
Berggrunden utgörs till större delen av gnejser.Följande städer i landskapet med gamla stadsprivilegier inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft: Eskilstuna (1659), Mariefred (1605), Nyköping (1187), Stockholm (1252, södra delen), Strängnäs (1336), Södertälje (1000), Torshälla (1317) och Trosa (1300). Under 1900-talet fick en del framväxande industri- och stationssamhällen även stadsstatus, nämligen Katrineholm (1917), Nynäshamn (1946), Flen och Nacka (1949) samt Oxelösund (1950). Dessa sentida stadsbildningar fick ingen egen jurisdiktion utan lydde fortsatt under respektive häradsrätt. Även många av de mindre städerna förlorade sina rådhusrätter. I samband med kommunreformen 1971 upphörde städernas kommunala särställning och de inlemmades i större enheter. De flesta av dem är i dag centralorter i de kommuner som bär deras namn. Undantagen är Mariefred (i Strängnäs kommun) och Torshälla (i Eskilstuna kommun). Åren 1974-1991 var Trosa beläget i Nyköpings kommun.Följande orter har haft annan typ av kommunal status:
Södermanland har haft fem köpingar: Malmköping och Gnesta mellan 1955-1974 i Södermanlands län, Kungsör i Västmanlands län, och Nynäshamn 1911-1945 som blev stad 1946 samt Saltsjöbaden i Stockholms län. Landskapet har haft många municipalsamhällen, varav de allra flesta funnits i Stockholms län. I Södermanlands län har följande tre städer varit municipalsamhällen innan de blev stad, Flen, Katrineholm och Oxelösund. Övriga är Gnesta som blev köping 1955, Nyfors fram till 1906 då det blev en stadsdel i Eskilstuna, Vingåker, Valla samt Sparreholm. I Stockholms län har följande orter varit municipalsamhällen: Dalarö, Fullersta, Huddinge, Igelsta, Järna, Liljeholmen, Rönninge, Snättringe, Stuvsta, Tumba samt Örsta.

Bengt-Livethrdaskola.Blogspot.com