Grav dold under sanden.

En kammare som har legat orörd i 2500 år innehåller 30 mumier. De har kanske tillhört en välbärgad egyptisk släkt. Trots att arkeologerna har grävt i Egypten i omkring 200 år, gör man fortfarande anmärkningsvärda fynd. I början av året rapporteras upptäckten av en gravkammare nio meter under jorden. 30 mumier varav de flesta är placerade i nischer. Kammaren är daterad till cirka 640 f Kr och tillhör därmed Nya riket – den sista egyptiska dynastin, ­innan landet övertogs av främmande makter. Det är ovanligt att man hittar mumier från denna period i nischer.
Mumie Fyndet görs söder om Kairo i Sakkara, som är en känd begravningsplats för staden Memfis – huvudstaden för Gamla rikets faraoner och en viktig administrationsstad under senare perioder. Tjugotvå av mumierna ligger täckta av sand i fyra nischer, men de är dessvärre i ganska dåligt skick. Flera har bara kraniet och enstaka skelettdelar kvar, och de flesta mumielindor är förstörda. Arkeologerna kan emellertid avgöra att flera är barn, och det finns också en hund­mumie, som sannolikt skulle följa sin ägare efter döden. Det kan tyda på att det är frågan om en familje- gravplats. Förutom nischmumierna står det åtta kistor i gravkammaren, några av kalksten, andra av trä. Två dagar efter nyheten låter Zahi Hawass, som är den ledande egyptiske arkeologen, öppna en av kalkstenskistorna i skenet från brinnande facklor. Det är första gången som någon rör vid locket sedan det stängdes över den döde för över 2500 år sedan. Då måste locket ha spruckit, för det visar sig vara invändigt reparerat med murbruk.
Mumien är svept i lindor av linne, som har mörka fläckar efter de många åren under jorden, men trots det är den välbevarad. Zahi Hawass och hans kollegor avgör att det måste röra sig om en välbärgad egyptier. Stenkistan är nämligen tillverkad av kalksten som är uthuggen i Thebe flera hundra kilometer längre söderut vid nuvarande Luxor, och den har varit dyr att transportera. Enligt planerna skall mumien från stenkistan senare skannas tillsammans med andra av de mest välbevarade mumierna. Skanningen kommer kanske att kunna avslöja mer om den döde, till exempel dödsorsaken. Samtidigt kommer den att avslöja om guldamuletter finns gömda mellan lindorna. Amuletter lades nämligen ibland vid den döde.
Arkeologerna sätter sin tillit till skanningarna, för det finns inte mycket information att hämta i gravkammaren. Endast en av kistorna är försedd med ett namn, ”Badi N Huri”, men det finns inga titlar eller annat som kan hjälpa forskarna. Skanningarna blir dock komplicerade, då det är svårt att lyfta upp mumierna utan att skada dem.