Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 12 januari 2010

Kankaanpää. (Finland)

Kankaanpää är en stad i landskapet Satakunda i Västra Finlands län. Kankaanpää har cirka 12 675 invånare och har en yta på 705,05 km².
Kankaanpää blev kommun år 1865, köping år 1967 och stad år 1972.
Kankaanpää är enspråkigt finskt. Kankaanpää är ett livligt litet centrum för handel och utbildning samt de administrativa och kommersiella hjärtat av området norra Satakunta i sydvästra Finland. Vår stad erbjuder fördelarna av hög kvalitet och en vacker och omväxlande landsbygden. Kankaanpää är mycket välkänt även för vänner av konst, idrott och kultur.
Du kan hitta tecken på stadig lever i våra zoner sedan stenåldern. Inte långt från Kankaanpää ligger det mest äldre stenåldern levande plats för alla skandinaviska zonen. Denna plats kan hittas i Honkajoki ungefär 25 km från den Kankaanpääs centrum.
Under mycket lång tid de enorma gröna skogar och sjöar blu vår zon tjänade bara som områden för jakt och fiske för männen i Tavastland - "pirkkalainen" redan stadig invånarna i de inre finska Lake District zon. Är det område mycket rikt på naturresurser som vilda djur för päls och kött och fisk - det var väldigt mycket av våldsamma motsättningar när det besitter i dessa områden. Dessutom har vår zon varit den sista i Södra Finland som stadigt i besitta för Lapp människor i viss utsträckning. I gamla dokument finns vissa uttalanden om situationen för samerna och försörjning med renar. Detta hade orsakat till viss del kontroverser när det besitter i terräng kolonisatörerna. Den första stadiga bevisen för avveckling är daterade i officiella dokument 1560-talet. Den första nybyggaren i Kankaanpää var ursprungligen från området faktiskt kommunen Jämijärvi, "Åkar" Olav Kontti från byn faktiska Kontti-Rami, han var en av fyra bröder som överförts som kolonisatörer från området faktiska kommunen Mouhijärvi. Åkar grundade gården kallade Oukari "- namnet på huset kommer från hans namn direkt. Detta hus och familj existerar fortfarande i Kankaanpää. Åkar lämnade sin ursprungliga hus Kontti för sin son, det här huset kallas Rami. Bosättningen har avancerade därmed från inre delar av Finland mot havet i det här fallet.
Andra namn på första gårdar i Kankaanpää, alla belägna i sjön Ruokojärvi ganska nära själva stadskärnan är Hongoi, I byn Vihteljärvi finns också gamla gårdar som Kulhua (Saksa), Puuska, Jankkari och Sianjalka (Sikala). Kankaanpää nämndes i officiella handlingar som "Cancanpä" - staten var Svensk-tal och effekten av svenska språket var administrativt mycket stark. Finland har gjort en del av "Sverige-Finland"-monarki i århundraden fram till början av 1800 När Finland gick under dominans av ryska tsarer för ett sekel.
Det äldsta sättet för kommunikation i regionen, sätt Kyrönkankaantie passerade rakt i vår konkreta territorium. - Den här vägen var den viktigaste vägen mellan södra delen av Osthrobotnia och den interna Lake District. Den Kankaanpää socken grundades som en del i Ikalis socken år 1756. Successivt Kankaanpää socken hade sitt kapell år 1759 och med tsarish beslut under året sin ställning som en självständig församling slut.
Kyrkan Kankaanpää planerades av Johann Carl Ludwig Engel. Det fanns plats för 1300 personer med sits och eftersom det fanns cirka 3000 invånare i Kankaanpää under 1850-talet och kyrkan var sekretessbelagda alldeles för stor!

Inga kommentarer: