Japan.

Japan (日本, Nihon eller Nippon, officiellt 日本国, Nihon-koku eller Nippon-koku) är en konstitutionell monarki (kejsardöme) i Östasien, bestående av en arkipelag i Stilla havet, belägen öster om det eurasiska fastlandet.

De fyra största öarna är: Honshu, med den största staden och landets de facto-huvudstad Tokyo, Hokkaido med staden Sapporo, Kyushu och Shikoku. Väster om den japanska arkipelagen ligger det Japanska havet och söderut det Östkinesiska havet. På fastlandssidan, på andra sidan Japanska havet, ligger Ryssland, Kina, Nordkorea och Sydkorea.

Med sina 127,77 miljoner invånare på en yta av 377 923 km² är Japan ett av de mest tätbefolkade länderna i världen. Befolkningstätheten är 342,6 inv/km². 75 procent av landets yta är obeboelig med branta berg, djupa raviner och skogar. Ordet Japan är en exonym, på japanska heter landet Nihon eller Nippon (日本), officiellt Nihonkoku eller Nipponkoku (日本国), "Japanska riket".

Teckensammansättningen, som ordagrant betyder "solens ursprung", eller som det vanligen tolkas tillsammans med tecknet för land, "Soluppgångens (land)", härstammar från det väster om Japan belägna Kina. Tidigare hade flera namn förekommit.

Det tidiga (700-tal) namnet Yamato (大和 eller 倭) går tillbaka på ett ännu äldre (300-tal) namn kineserna använde om Japan, Wa (倭). Wa var ursprungligen en pejorativ term, "dvärg." (Modern kinesiska wō, med betydelsen "kort") Japan kom senare att skrivas med tecknet för en mer positiv homonym, idag på kinesiska vanligen uttalad hé (和), och kom så att användas i Japan först om området kring dagens Nara och senare (under Naraperioden) om landet självt tillsammans med tecknet för "stor" (大).

Marco Polo använde i sin bok namnet Cipangu, som troligtvis återger det dåtida (1200-tal) kinesiska uttalet av 日本國, "landet Cipang", på mandarin eller wudialekten. Att det kinesiska uttalet fick genomslag i västvärlden berodde på Ostindiehandeln med Kina. Portugisiska sjöfarare i början av 1500-talet var de första av dessa köpmän som rapporterade tillbaka till Europa om landets existens efter expeditioner till Malaysia och Sydkina.

I Japan var Nippon det vanligaste uttalet fram till andra världskrigets slut, då Nihon började användas allt mer i offentliga sammanhang. Detta bottnade i att Nippon upplevdes som att det lät för hårt och påminde om kriget och den statliga propagandans tal om "Dainippon" (Storjapan). Nippon används dock fortfarande i många officiella sammanhang, på frimärken, allmänt av människor som växte upp innan kriget och vid internationella sportsevenemang som exempelvis i hejaramsan Gambatte Nippon, "Heja Japan". Det finns även andra användningstillfällen.

Längre tillbaka i tiden (före 1500-talet) användes även uttalet nifon (にふぉん).

Japan har bebotts av människor i minst 35 000 år. De tidigast daterade kvarlämningarna (verktyg gjorda av sten) härstammar från kring 12 000 f.Kr., och ungefär från den tiden räknar man att Japans yngre stenålder, ofta benämnd med det japanska namnet Jomon, inleddes.

Mycket lite är känt om Japans förhistoriska förflutna men 11 februari 660 f.Kr. räknas traditionellt som den dag då det japanska kejsardömet grundades. Detta enligt de två japanska delvis historiska, men mestadels mytologiska krönikor som skrevs i 700-talets början, Nihonshoki och Kojiki. Historiker tror dock att den förste Japanske kejsaren var Ojin, som kan ha varit verksam under första hälften av 400-talet, även om det råder stor osäkerhet kring hans levnadsår. Japan har sedan dess traditionellt styrts av en kejsare med mandat från de gudar som skapade Japan även om den verklige regenten inte alltid tillhört kejsarhuset. Under de två shogunaten var kejsaren oftast en marionett för militärregimen.
Under den japanska medeltiden, den period som inleddes 1185 efter att Minamoto-klanen installerat sin ledare Yorimoto som shogun i Kamakura, växte en stark krigarklass fram, samurajerna. Dessa skulle komma att få en stor betydelse i Japans historia. Med start i Ōninkriget (1467) påbörjades en nästan 150 år lång period av inbördeskrig mellan feodalherrar, så kallade daimyoer, och splittring. Perioden kallas Sengoku, "de krigande staterna".

I slutet av 1500-talet ledde Oda Nobunaga landet mot en unifiering men efter att han blev mördad av en av sina egna generaler år 1582 etablerade Toyotomi Hideyoshi sig som efterföljare och lyckades så småningom konsolidera resten av Japans daimyoer. När Hideyoshi utan att ha utsett en efterföljare dog i 1598 återuppstod inbördeskriget men så småningom framträdde Tokugawa Ieyasu, en daimyo från Mikawa, som återförenare av Japan i och med grundadet av Tokugawashogunatet, som också var startskottet på Edoperioden.

Under Edoperioden slöt sig Japan nästan helt från omvärlden, efter decennier av stort kulturellt utbyte med Korea och Kina. I början av 1800-talen krackelerade shogunatet allt mer. Efter att den amerikanske kommendörkaptenen Perry 1853 slutgiltigt tvingat Japan att öppna sig för handel med utlandet moderniserades Japan i en anmärkningsvärd hastighet. Meijirestaurationen, döpt efter kejsare Meiji (född Mutsuhito), räddade Japan från att utsättas från samma öde som Kina, som blivit utsuget av europeiska och nordamerikanska makter. Från slutet av 1800-talet och fram till 1945 utvecklades Japan från ett litet isolerat land på Stilla havets rand till det mäktigaste riket i Östasien.

Under andra världskriget allierade sig Japan med axelmakterna Tyskland och Italien och förde ett aggressivt och framfångsrikt expansionskrig i Asien med stora landvinster och många miljoner döda som följd. På grund av denna expansiva strategi inledde USA en handelsblockad mot landet, vilket orsakade en landsomspännande oljebrist. Genom ransoneringar och andra oljebesparande åtgärder klarade sig landet trots allt relativt bra, men flottan som var något av Japans stolthet under den här tiden, var beroende av oljan och krigsregeringen såg sig tvungen att göra någonting. Man bestämde sig för en överraskningsattack mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor, för att i ett slag försöka krossa den amerikanska stillahavsflottan och därmed kunna vinna en snabb seger. Först såg det ut som att strategin lyckats, men med tiden blev det allt mer tydligt att man väckt "en sovande jätte", och sakta blev japanerna tillbakatryckta, och förlorade ö efter ö.

Amerikanerna blev skrämda av de japanska soldaternas kampvilja och istället för att genomföra en invasion av den japanska arkipelagen, ville president Truman, som nyligen blivit tillsatt, pröva sitt hemliga vapen, atombomben. Redan på våren 1945, var den japanska krigsmakten i stort sett redan slagen, och när brandbomberna över Tokyo föll, fanns inte längre något japanskt flygvapen som kunde försvara städerna. Trots detta fortsatte kriget. Men atombomberna över Hiroshima den 6 augusti 1945 och Nagasaki tre dagar senare framkallade den japanska kapitulationen den 15 augusti.