Lau.

Lau är en socken på Gotland. Socknens geografiska utbredning är identisk med den förutvarande Lau församlings, vilken numera ingår i När-Lau församling.
Lau betyder öppen betad strandmark.
I Lau socken finns också den långgrunda badviken Lauviken.

(Lau betyder öppen betad strandmark.)

Under stenåldern var Lau en långsmal ö och lauborna bodde på insidan av öns uddar. Ett sund skilde Lau-ön från övriga Gotland. Under bronsåldern sjönk dock vattnet och där sundet var som smalast spolades det upp en bred sandbank. Lauborna blev fler och bosatte sig både på insidan av ön och längs med sandbanken.
Där vägen kom upp på den forna ön, utvecklades ett sockencentrum. Det var ungefär lika långt åt Lau sockens alla håll och härifrån grenade socknens vägar ut sig. Här var det högt med utsikt över bygden, det var torrt och det fanns tillgång till vatten i sluttningen mot Lausböin. Här bör också byggnader för forntida gudstjänster och kommunala möten ha legat. Platsen alldeles väster om dagens kyrkogård heter Stavgard, ett vanligt namn på en samlingsplats före kristen tid.
Under järnåldern etablerades dagens gårdar spridda över socknen. Från den här tiden härrör också den fornborg vars lämningar man idag kan hitta vid Botvidebackar på Lausbackars nordspets.
På 1890-talet skedde skiftet i Lau. Små ägor med ringlande tunar (gärdesgårdar) slogs ihop till stora enheter.