Brahestad (finska Raahe) är en stad i Finland vid den nordösterbottniska kusten, cirka 80 kilometer söder om Uleåborg. En ort i staden heter Aunola. Staden är idag huvudsakligen en industri- och utbildningsort. I Brahestad studerar närmare tusen studenter teknik och handel med inriktning på informationsteknik vid en avdelning av Uleåborgsnejdens yrkeshögskola. Pehr Brahe Software Laboratory är ett samarbetsprojekt mellan yrkeshögskolan, Uleåborgs universitet, Statens Tekniska Forskningscentral, staden, och olika teleoperatörer. Bland mer traditionell industri märks järn- och stålverket (ägt av Rautaruukki Abp), som med över 3 000 anställda är en av Finlands största industriarbetsplatser.Stadens anor går tillbaka till medeltida Salo socken. Generalguvernören, greve Per Brahe d.y., utgav år 1649 grundläggningsbrevet för staden Salo norr om dåvarande Salo kyrkby. Ett motiv för grundandet av staden kan ha varit att han därmed kunde slippa betala tullavgift i Uleåborg för de varor han förde ut från sina finska domäner.
Den ursprungliga planen var att bygga staden vid den gamla hamnplatsen på Satamakangas. Eftersom hamnplatsen var låglänt valde man istället en plats längre norrut, vid nuvarande Brahestadsviken. Efter att ha införskaffat Salo socken i sin ägo år 1652, gav Pehr Brahe sitt namn åt staden, som blev kallad Brahestad, på finska Raahe.
Lantmätaringenjör Claes Claesson ombads att utarbeta stadsplanen. Den kom att följa renässanstidens regelbundna, rutformiga ideal. Alla gator var lika breda, ca 20 - 21 alnar (10 - 11 meter). Torget låg vid Strandgatan (fi. Rantakatu) och rådhuset bakom torget. Av den första stadsplanen fullföljdes sex kvarter, det område som idag avgränsas av gatorna Koulu-, Kirkko-, Saaristo- och Rantakatu. Senare utvidgningar och förändringar har ända till början av 1900-talet beaktat Claessons strävan.
Den äldsta bevarade bilden av Brahestad är en ritning från 1659 som visar att staden var omsluten av ett så kallat tullstaket, med två tullportar, den östra utanför dagens korsning mellan Brahekatu och Reiponkatu och den södra i slutet av Pitkänkatu (nuvarande Kauppakatu), ungefär där dagens Koulukatu ligger. Offentliga byggnader fanns det två av: det ståtliga, tornprydda rådhuset med två våningar samt träkyrkan, som hade börjat byggas redan år 1651. Rådhuset brann ner vid Brahestads brand 1810. Ekvirket till den kyrkans predikstol skänktes av stadens grundare, greve Per Brahe, och härstammade från hans domäner på Visingsö. Kyrkan brädfodrades utsides 1684 - 1685. Detta är ett av de äldsta kända fodringsarbetena i Finland. Kyrkan brann ner år 1908.
Staden förblev obetydlig fram till 1791, då den beviljades stapelrättigheter. Under 1800-talet var Brahestad en sjöfartstad, som tidvis hade Finlands största handelsfartygsflotta. Dess livligt trafikerade hamn låg vid Packhusstranden, numera museistranden.
Staden har idag drygt 22 000 invånare. I den "gamla staden" står Pehr Brahe nu staty på Pekkatorget (fi. Pekkatori). Statyn är en replik av Walter Runebergs staty i Åbo. Stadens befolkning är finskspråkig, men kyrkogården påminner om en tidigare talrik svenskspråkig befolkning.
Kranskommunen Pattijoki införlivades med Brahestad vid en kommunsammanslagning den 1 januari 2003.
Den ursprungliga planen var att bygga staden vid den gamla hamnplatsen på Satamakangas. Eftersom hamnplatsen var låglänt valde man istället en plats längre norrut, vid nuvarande Brahestadsviken. Efter att ha införskaffat Salo socken i sin ägo år 1652, gav Pehr Brahe sitt namn åt staden, som blev kallad Brahestad, på finska Raahe.
Lantmätaringenjör Claes Claesson ombads att utarbeta stadsplanen. Den kom att följa renässanstidens regelbundna, rutformiga ideal. Alla gator var lika breda, ca 20 - 21 alnar (10 - 11 meter). Torget låg vid Strandgatan (fi. Rantakatu) och rådhuset bakom torget. Av den första stadsplanen fullföljdes sex kvarter, det område som idag avgränsas av gatorna Koulu-, Kirkko-, Saaristo- och Rantakatu. Senare utvidgningar och förändringar har ända till början av 1900-talet beaktat Claessons strävan.
Den äldsta bevarade bilden av Brahestad är en ritning från 1659 som visar att staden var omsluten av ett så kallat tullstaket, med två tullportar, den östra utanför dagens korsning mellan Brahekatu och Reiponkatu och den södra i slutet av Pitkänkatu (nuvarande Kauppakatu), ungefär där dagens Koulukatu ligger. Offentliga byggnader fanns det två av: det ståtliga, tornprydda rådhuset med två våningar samt träkyrkan, som hade börjat byggas redan år 1651. Rådhuset brann ner vid Brahestads brand 1810. Ekvirket till den kyrkans predikstol skänktes av stadens grundare, greve Per Brahe, och härstammade från hans domäner på Visingsö. Kyrkan brädfodrades utsides 1684 - 1685. Detta är ett av de äldsta kända fodringsarbetena i Finland. Kyrkan brann ner år 1908.
Staden förblev obetydlig fram till 1791, då den beviljades stapelrättigheter. Under 1800-talet var Brahestad en sjöfartstad, som tidvis hade Finlands största handelsfartygsflotta. Dess livligt trafikerade hamn låg vid Packhusstranden, numera museistranden.
Staden har idag drygt 22 000 invånare. I den "gamla staden" står Pehr Brahe nu staty på Pekkatorget (fi. Pekkatori). Statyn är en replik av Walter Runebergs staty i Åbo. Stadens befolkning är finskspråkig, men kyrkogården påminner om en tidigare talrik svenskspråkig befolkning.
Kranskommunen Pattijoki införlivades med Brahestad vid en kommunsammanslagning den 1 januari 2003.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar