Tasmanien.

Tasmanien är en ö och en delstat i Australien belägen söder om Melbourne, ca 240 km från den australiska kusten. Tasmanien är 68 332 km² stor och har ca 500 000 invånare. Öns största stad och delstatens huvudstad är Hobart där 209 000 av öns invånare bor. Ön är 400 km från norr till söder samt 350 km från öst till väst och är kontinentens största ö. I Tasmanien bodde före européernas ankomst 5 000-10 000 aboriginer. Aboriginerna dog av de sjukdomar som européerna hade och många av dem sköts. 1876 dog den sista fullblodstasmaniern, Truganini. Hennes kvarlevor grävdes 1878 upp och skelettet visades upp på Tasmaniens museum. Hennes dotter, Fanny Cochrane Smith, gifte sig med en engelsk timmersågare. Invandrarna från Europa bestod av straffångar men även frivilliga immigranter. Ön kallades av européerna först för Van Diemens land (kallad Anthoonij van Diemenslandt av holländarna) och var från början en del av den brittiska kolonin New South Wales men blev 1825 en egen koloni. 1856 byttes namnet på ön och kolonin till Tasmanien för att hylla öns ”upptäckare” Abel Tasman, som var den förste europé som siktade ön år 1642. Antonio van Diemen var guvernören som sänt Abel Tasman på hans resa. 1901 förenades de australiska brittiska kolonierna till statsförbundet Australien.