Connecticut. (USA)

Connecticut, förkortat 'CT', är en delstat i nordöstra USA.

Namnet betyder på algonkin "vid den långa flodmynningen". Huvudstaden heter Hartford. Guvernör är sedan den 1 juli 2004 M. Jodi Rell. Statens officiella smeknamn är The Constitution State, vilket syftar på att dess Fundamental Orders från 1639 var en av de första skrivna konstitutionerna av sitt slag.

Till ytan är Connecticut den tredje minsta av USA:s delstater, i storlek jämförbar med Uppland, men med en befolkning på 3,5 miljoner. Befolkningstätheten är således hög, men skiljer sig betydligt från kustlinjen i sydväst, som utgör en del av New York Citys storstadsområde, till det relativt glesbefolkade östra Connecticut.
Connecticut är den sydligaste av de sex stater som tillsammans utgör New England.

När européer först koloniserade Connecticut var området befolkat av indianer av främst mohikan- (mohegan-) och pequotstammarna. Hartford vid Connecticutfloden anlades som handelsplats och stödjepunkt under namnet Huys de Hoop ('Hoppets hus') av Nederländska Västindiska Kompaniet på 1620-talet. År 1633 etablerade sig engelskspråkiga puritaner i det närbelägna Windsor. Snart dominerades Hartfordområdet av engelskspråkiga kolonister, varför holländarna drog sig tillbaka.

År 1638 grundades New Haven-kolonin vid Long Island-sundet. En författning för Connecticut, The Fundamental Orders, antogs den 14 januari 1639. New Haven-kolonin förblev dock en separat koloni till 1662, då kung Karl II utfärdade en ny, mycket frihetlig författning för hela Connecticut: Charter of the Colony of Connecticut. Enligt legenden försvarade kolonisterna sin författning då engelsmännen ville återkalla den genom att gömma den i en ek i Hartford, den berömda Charter Oak, som dock inte längre finns kvar.

Kolonisationsperioden präglades delvis av blodiga krig med urbefolkningen, vilket har lett till att endast spillror återstår av denna. Idag är kasinoverksamhet en viktig inkomstkälla på indianterritorierna: Foxwoods Casino som drivs av pequotindianer och Mohegan Sun som drivs av moheganindianer. En del av intäkterna används till att skildra dessa folks historia.

Connecticut var en av de tretton kolonier som bröt sig loss från England och bildade Förenta staterna. Kolonin deltog aktivt i det nordamerikanska frihetskriget.

Connecticut industrialiserades tidigt och drog under 1800- och 1900-talen till sig invandrare från bland annat Italien, Polen, Ryssland och Tyskland. Åtskilliga svenskar har också genom tiderna slagit sig ned i staten.

År 1940 fanns 14 532 invånare i Connecticut som var födda i Sverige (källa: Svensk uppslagsbok, andra upplagan). Connecticut gränsar i norr till Massachusetts, i öster till Rhode Island, i söder till Long Island-sundet och i väster till New York. Staten genomkorsas av skogklädda bergsryggar och floddalar från norr till söder. De största floderna är Connecticutfloden, Housatonic och Thames (uttalas med inledande 'þ').

Djurlivet i Connecticut är rikt och varierat, med däggdjur som svartbjörn, rödlo, tvättbjörn, skunk, grå ekorre och jordekorre. Vanligt förekommande fåglar är exempelvis vildkalkon, blå häger, kalkongam, rödstjärtad vråk (Red-tailed Hawk) (Buteo jamaicensis), blåskrika och kardinal.

Klimatet är varmt på somrarna – Hartford ligger på samma breddgrad som Roms flygplats Fiumicino – och möjliggör kommersiell odling av såväl persikor som vin (det sistnämnda främst vid Long Island-sundet). I inlandet har klimatet kontinental prägel, med stora kontraster mellan sommar och vinter. De långa och milda höstarna med hög och klar luft och praktfulla höstfärger anses av många vara den bästa tiden att besöka Connecticut.