Jerusalem (hebreiska: יְרוּשָׁלַיִם , Yerushaláyim; arabiska: القُدس , al-Quds) är sedan 1949 de jure huvudstad i Israel och proklamerad som Palestinas huvudstad. Staden har en historia som går tillbaka till omkring 4000 f.Kr. Jerusalem är den heligaste staden för världens judar och har även stor religiös betydelse för kristna. Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam. Trots att Gamla Staden bara har en area på 0,9 km² rymmer den en mängd platser av religiös betydelse, bland dem Tempelberget, Västra muren, Den heliga gravens kyrka, Klippdomen och Al-Aqsamoskén. FN menar att östra Jerusalem skall utgöra huvudstaden i en palestinsk stat medan västra Jerusalem ska fungera som israelisk huvudstad. EU erkänner inte Israels olagliga annektering av östra Jerusalem och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som huvudstad i bägge länderna avgörs genom förhandlingar.Jerusalem anses ha grundats omkring 1800 f.Kr. Dess tidigast kända invånare var jevuseerna, ett kanaanitiskt folkslag, och staden kallades därför bland annat Jebus.
Enligt den judiska Toran - det kristna Gamla testamentet - intogs Jerusalem omkring 990 f.Kr. av israeliternas kung David. Kung David gjorde staden till huvudstad i sitt rike, som vid denna tid även omfattade de 10 nordliga stammarna, Israel. Han regerade i 7 år i Hebron och i 33 år i Jerusalem. Efter kung David uppförde hans son Salomo Templet på Moria berg i Jerusalem, "den plats som Gud ser till". Judar världen över vänder sig mot Jerusalem och tempelplatsen i sin bön.
Efter Salomos död splittrades riket i en nordlig och en sydlig del och kung Davids ättlingar kom att behålla makten i det södra riket (Juda rike) ända till dess att den babyloniske kungen Nebukadnessar erövrade och förstörde staden och templet år 587 f.Kr. och förde bort befolkningen i den s.k. babylonska fångenskapen. Efter det att Babylonien fallit för Persien fick judarna återvända till staden och då återuppfördes Templet under persiskt beskydd (480-talet f.Kr.) och förblev en samlingspunkt för judarna fram till dess att den och staden i övrigt erövrades av romarna efter det misslyckade judiska upproret 66-70. Efter det sista stora judiska upproret i Israel mot det romerska styret, den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, förbjuds judar att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometer från staden. Jerusalem ombyggdes till en romersk stad under namnet Aelia Capitolina. Romarna döpte samtidigt om Judéen till Palestina, efter filistéerna som var ett annat folk i området. Hundra år efter att Romarriket antagit kristendom som statsreligion återfick staden sitt gamla namn och den kristne biskopen där upphöjts till rang av "patriark". Jerusalem är islams tredje heligaste plats, efter Mekka och Medina. Av de första muslimerna kallades staden Bayt al-Maqdes men det är som al-Guds al-Sharif staden är känd inom modern islam och i Västasien. 638 utökade det islamiska kalifatet sin makt till att omfatta Jerusalem. Med den muslimska erövringen av Syrien tilläts judar att flytta till staden Rashidun-kalifen Umar ibn al-Khattab utfärdade ett dekret tillsammans med den kristne patriarken Sophronius att kristendomens utövare och heliga platser i staden skulle skyddas under det muslimska styret. Muslimen Umar vägrade be i de kristna kyrkorna (vilket väl tilläts av islam), detta för att hans muslimska överlevande inte skulle göra om kyrkan till moské. Istället bad han utanför kyrkan, där Umar lät bygga en moské. [8] När muslimerna begav sig till Bayt Al-Maqdes för första gången letade de efter den "borterst belägna heliga moskén" som nämns i Koranen och Haditherna. De hittade platsen full med skräp, städade iordning stället och använde den efter detta som böneplats. Under 700-talet ledde Umayyad-kalifen Abd al-Malik byggandet av Klippdomen. Den med 1000-talet samtida historikern al-Muqaddasi skriver att Abd Al-Malik byggde detta tempel för att visa de kristna att muslimsk arkitektur var mätbar med de vackra kristna kyrkor som fanns i staden.
Enligt den judiska Toran - det kristna Gamla testamentet - intogs Jerusalem omkring 990 f.Kr. av israeliternas kung David. Kung David gjorde staden till huvudstad i sitt rike, som vid denna tid även omfattade de 10 nordliga stammarna, Israel. Han regerade i 7 år i Hebron och i 33 år i Jerusalem. Efter kung David uppförde hans son Salomo Templet på Moria berg i Jerusalem, "den plats som Gud ser till". Judar världen över vänder sig mot Jerusalem och tempelplatsen i sin bön.
Efter Salomos död splittrades riket i en nordlig och en sydlig del och kung Davids ättlingar kom att behålla makten i det södra riket (Juda rike) ända till dess att den babyloniske kungen Nebukadnessar erövrade och förstörde staden och templet år 587 f.Kr. och förde bort befolkningen i den s.k. babylonska fångenskapen. Efter det att Babylonien fallit för Persien fick judarna återvända till staden och då återuppfördes Templet under persiskt beskydd (480-talet f.Kr.) och förblev en samlingspunkt för judarna fram till dess att den och staden i övrigt erövrades av romarna efter det misslyckade judiska upproret 66-70. Efter det sista stora judiska upproret i Israel mot det romerska styret, den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, förbjuds judar att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometer från staden. Jerusalem ombyggdes till en romersk stad under namnet Aelia Capitolina. Romarna döpte samtidigt om Judéen till Palestina, efter filistéerna som var ett annat folk i området. Hundra år efter att Romarriket antagit kristendom som statsreligion återfick staden sitt gamla namn och den kristne biskopen där upphöjts till rang av "patriark". Jerusalem är islams tredje heligaste plats, efter Mekka och Medina. Av de första muslimerna kallades staden Bayt al-Maqdes men det är som al-Guds al-Sharif staden är känd inom modern islam och i Västasien. 638 utökade det islamiska kalifatet sin makt till att omfatta Jerusalem. Med den muslimska erövringen av Syrien tilläts judar att flytta till staden Rashidun-kalifen Umar ibn al-Khattab utfärdade ett dekret tillsammans med den kristne patriarken Sophronius att kristendomens utövare och heliga platser i staden skulle skyddas under det muslimska styret. Muslimen Umar vägrade be i de kristna kyrkorna (vilket väl tilläts av islam), detta för att hans muslimska överlevande inte skulle göra om kyrkan till moské. Istället bad han utanför kyrkan, där Umar lät bygga en moské. [8] När muslimerna begav sig till Bayt Al-Maqdes för första gången letade de efter den "borterst belägna heliga moskén" som nämns i Koranen och Haditherna. De hittade platsen full med skräp, städade iordning stället och använde den efter detta som böneplats. Under 700-talet ledde Umayyad-kalifen Abd al-Malik byggandet av Klippdomen. Den med 1000-talet samtida historikern al-Muqaddasi skriver att Abd Al-Malik byggde detta tempel för att visa de kristna att muslimsk arkitektur var mätbar med de vackra kristna kyrkor som fanns i staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar