Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 16 december 2010

Banja Luka. (Bosnien-Hercegovina)

Banja Luka (serbisk kyrilliska: Бања Лука) är de facto huvudstad och största stad i Republika Srpska samt den näst största staden i Bosnien och Hercegovina. Staden har omkring 250 000 invånare. Genom Banja Luka rinner floden Vrbas, vilken är en av de största floderna i Bosnien-Hercegovina. Staden är välkänd, likväl i Bosnien-Hercegovina som i övriga forna Jugoslavien, för sina frodiga grönområden i staden.

Platsen där Banja Luka är belägen har varit befolkad sedan antiken men är omnämnt under sitt nuvarande namn för första gången i ett dokument från kungen Vladislav II av Böhmen och Ungern. En av det Romerska imperiets vägar mellan Illyricum och Pannonien gick genom Banja Luka. En sevärdhet i Banja Luka är fortet "Kastel", Osmanernas gamla fort som vilar på grunderna av det gamla Romerska fortet som en gång låg där. I stadsdelen "Seher" finns flera varma bad som anses ha grundlagts av romarna.

Under Osmanernas välde blev Banja Luka en viktig militär utpost mot Österrike-Ungern. Under den osmanska ockupationen uppfördes flera kända byggnader i staden. Efter Österrikes ockupation (1878) och senare annektering (1908) av Bosnien-Hercegovina fick Banja Luka en modern stadsplan, den nuvarande, och flera viktiga byggnader tillkom. Av dessa står många kvar och går att beskåda. Det främsta arvet efter österrikarna är dock stadens alla lummiga alléer och parker. Efter första världskriget kom staden att tillhöra Jugoslavien och staden började industrialiserades staden kraftigt. Det mest visuella exemplet från den tiden är pappersmassafabriken "Incel" vars höga skorsten fortfarande ståtar över Banja Luka.

Banja Luka blev inte utsatt för förstörelse under striderna i Bosnienkriget på 1990-talet, dock raserades en del av stadens moskéer och katolska kyrkor. De flesta av Banja Lukas invånare som var kroater och bosniaker fördrevs eller valde att fly, då en del utsattes för svåra övergrepp eller mördades. Banja Luka tog också emot tiotusentals serber. Banja Luka ansågs vara en av Bosniens vackraste städer, men efter en jordbävning år 1969, moderniseringen under kommunistregimen samt kriget på 1990-talet saknas nu många tidigare sevärdheter.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, december 16, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)