Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 5 januari 2011

Skidlegendaren Assar Rönnlund har avlidit.

Skidåkaren och radiokommentatorn Assar Rönnlund har avlidit efter en längre tids sjukdom, Assar Rönnlund blev 75 år gammal. Han blev känd för hela svenska folket under 60-talet. En av prestationerna var när han som slutman i stafettlaget tog guld i OS i Innsbruck 1964.
Gunde Svan fick meddelandet från TT om att Assar Rönnlund har avlidit.
- Det är väldigt beklagligt. Jag har träffat honom många gånger vid olika tillställningar, även om han var lite för gammal för att jag skulle komma ihåg honom från spåren.
Gunde Svan har dock sett många av Assar Rönnlunds framgångsrika lopp på tv i efterhand.
- Det är väl framförallt stafettguldet i Innsbruck som man kommer ihåg som det största, säger Gunde Svan.
"Assar var så snäll"
Den gamle skidkungen Sixten Jernberg har bara gott att säga om Assar Rönnlund som han tävlade både med och mot i början av 60-talet.
- Assar var så snäll. Vi skidåkare kan ju vara lite trubbiga av oss men han var ingen som tog ton, säger Jernberg.
Senast talade han med Assar Rönnlund i september när denne fyllde 75 år.
- Jag ringde och gratulerade honom. Jag har hört att han var dålig men jag visste inte att det var så illa, säger han.
Slog Assar med en sekund
Det han mest kommer ihåg från Assar Rönnlunds karriär är förstås den berömda segern i OS-stafetten i Innsbruck. Men han har också ett mer personligt minne från SM i Umeå 1961, då Rönnlund var i början av sin karriär och den fem år äldre Jernberg var i slutet på sin.
- Jag slog Assar med en sekund på tre-milen, i hans egna hemtrakter, minns Jernberg.
"Har blivit markant sämre"
Thomas Wassberg kände till att Assar Rönnlund varit sjuk en längre tid.
- Jag har träffat honom de sista åren och och sett att han har blivit markant sämre, säger Wassberg.
Under sin framgångsrika tid i skidspåren var det ofta Assar Rönnlund som kommenterade Wassbergs framfart i spåren.
- Han var kommentator på radion när jag körde i stort sett alla mina lopp. Det var där vår bekantskap började. Vi jobbade mycket ihop när jag var aktiv och sedan jobbade vi även ihop i radion. Han var en trevlig person som hade mycket åsikter, idéer och tankar.

Inga kommentarer: