Sju miljarder människor på jorden.

År 2011 överstiger antalet människor på jorden sju miljarder. Klarar vårt klot den belastningen?

Det är kanske en tröst att folk alltid har varit oroade av befolkningstillväxten. Den franske demografen Hervé Le Bras hävdar att demografi ända från början har genomsyrats av diskussioner om världens undergång. Bara några år efter Anton van Leeuwenhoeks upptäckt bedömde Sir William Petty, en av grundarna av Royal Society, att världens befolkning skulle ha sexdubblats före domedagen, som antogs ligga 2000 år fram i tiden. Vid det laget skulle befolkningen överstiga 20 miljarder – fler än jorden skulle kunna livnära, ansåg William Petty. ”Och då ska det enligt de heliga skrifternas profetior bli krig och stort blodbad etcetera”, skrev han.

Hervé Le Bras säger att befolkningstillväxten i sig själv blev ett slags ersättning för apokalypsen, när de religiösa domedagsprofetiorna blek­nade. År 1798 formulerade den engelske prästen och ekonomen Thomas Malthus sin generella befolkningslag, som säger att befolkningen kommer att växa snabbare än tillgången på mat, tills krig, sjukdom och hungersnöd reducerar antalet människor. Som det sedermera visade sig hade de sista av de plågor som var stora nog för att decimera världens befolkning redan inträffat, när Thomas Malthus skrev sitt verk. Historiker anser inte att jordens befolkning har mins­kat sedan pesten på 1300-talet.

Under de två sekel som gått sedan Thomas Malthus förkunnade att befolkningen inte skulle kunna fortsätta att växa ohejdat, är det precis vad den har gjort. Processen började i det som vi i dag kallar industriländerna, på den tiden då de fortfarande utvecklades. Utbredningen av grödor som majs och potatis från Nya världen samt upptäckten av konstgödning bidrog till att utrota svälten i Europa. Till en början härjade sjukdomar fortfarande i de växande städer­na, men från mitten av 1800-talet innebar utveck­lingen av kloaker att spridningen av kolera och tyfus reducerades dramatiskt.

År 1798, samma år som Thomas Malthus gav ut sin pessimistiska skrift, beskrev hans landsman Edward Jenner ett vaccin mot smittkoppor – det första och viktigaste av en rad vaccin och antibiotikum, som tillsammans med bättre kost och hygien fördubblade livslängden i i-länderna från 35 till 77 år i dag.

”Den medicinska utveck­lingen var droppen som fick bägaren att rinna över”, skrev befolkningsbiologen Paul Ehrlich vid Stanford University i Kalifornien 1968.
Paul Ehrlichs bok, The Population Bomb, gjorde honom till den mest berömde av Thomas Malthus moderna anhängare. På 1970-talet förutspådde han att ”flera hundra miljoner människor kommer att dö av svält”, och att det var för sent att göra något åt det.
”Befolkningens cancersvulst … måste skäras ut med tvång, om frivilliga metoder misslyckas”, skrev Paul Ehrlich. Boken blev en lika stor bästsäljare som Thomas Malthus hade varit. Även denna gång var bomben dock en blindgångare. Den gröna revolutionen – en kombination av högpresterande grödor, konstbevattning, bekämpningsmedel och konstgödning, som lyckades fördubbla spannmålsproduktionen – var redan på väg. I dag finns det många som är undernärda, men egentlig hungersnöd är sällsynt.

Paul Ehrlich hade dock rätt i att befolkningen skulle växa till följd av bättre läkarvård. Efter andra världskriget fick u-länderna av institutioner som WHO och UNICEF hjälp i form av ­penicillin, smittkoppsvaccin och DDT, som sedermera förbjöds på många ställen, men innan dess räddade miljoner från malariadöden. I Indien ökade medellivslängden från 38 år 1952 till 64 i dag, i Kina från 41 till 73. I u-länderna överlevde miljontals människor som annars skulle ha dött som barn, och fick själva barn. Befolkningsexplosionen spred sig över hela jorden, eftersom extremt många människor räddades från döden, och eftersom antalet födda under en period var lika stort.

När Europas kvinnor på 1700-talet och Asiens i början av 1900-talet fick i genomsnitt sex barn, gjorde de och deras män allt för att föröka sig, eftersom få av barnen hann bli vuxna. När barnadödligheten sjunker, får människor med tiden färre barn, men det är en övergång som i regel tar minst en generation. I dag skulle ett ge­nomsnitt på 2,1 barn per kvinna i i-länderna upprätthålla en så kallad ”replacement fertility”, eller ”reproduktionsnivå”, det vill säga en stabil befolkningssiffra. I u-länderna är siffran något högre. Under den tid det tar för födelsetalet att anpassa sig till dödligheten ökar befolkningen explosionsartat.

Demografer kallar det för ”den demografiska transitionen”, och alla länder genomgår den i sitt eget tempo. Det är den mänskliga utvecklingens adelsmärke. För i ett land som har genomgått transitionen har människan uppnått en viss kontroll över födslar och dödsfall. En oundviklig bieffekt av transitionen är den globala befolkningsexplosion som somliga tvivlar på att vår civilisation kommer att överleva. Trots det var tillväxttakten faktiskt som högst precis när Paul Ehrlich slog larm. I början av 1970-talet hade fertilitetstakten överallt i världen börjat dyka snabbare än beräknat. Sedan dess har befolkningstillväxten minskat med över 40 procent.