Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 14 juni 2011

Landonvillers Lorraine. (Frankrike)

Lorraine (tyska: Lothringen) är en region i nordöstra Frankrike, med gräns mot Tyskland, Luxemburg och Belgien. Även om territoriet inte är fullständigt identiskt, motsvarar dagens region medeltidens landskap Lotharingia, som under historiens lopp tillhört flera olika statsbildningar. Dagens Lorraine är större än det historiska grevskapet Lorraine. Regionhuvudstad är Metz.

Lorraine är belägen vid gränsen mot Belgien (Vallonien), Luxemburg, och Tyskland (Saar och Rheinland-Pfalz), och mot de franska regionerna Franche-Comté, Alsace, och Champagne-Ardenne. regionen genomflytes av bland annat Rhen, Mosel, Meurthe, och Meuse. Dess största städer är Metz, Nancy, Verdun, Thionville, och Lunéville. Genom Nancy löper Canal de la Marne au Rhin.
Den moderna regionen inkluderar provinser och områden som historiskt inte tillhört grevskapet Lorraine.


Dessa är:
Barrois
Trois-Évêchés
Flera små områden var fortfarande en del av Heliga romerska riket vid den franska revolutionen. Regionen utgörs av departementen Meurthe-et-Moselle, Meuse, Moselle, och Vosges.
Närheten till Tyskland och av historiska skäl, talas tyska dialekter i delar av Lorraine, liksom regionstypiska dialekter av romanska språk. Av språkpolitiska skäl är dock de regionala språken på tillbakagång, och de flesta har franska som modersmål.

Dagens Lorraine är mindre än Lothringia och större än grevskapet Lotharingen; namnet kommer av Lothar II, och betyder Lothars ring, det vill säga land. Lotharingia upplevde en blomstring under 1100-talet och framåt, under kejsarna av huset Hohenstaufen, men under 1300-talet blev det en märkbar tillbakagång till följd av svåra vintrar, dåliga skördar och digerdöden. Under renässansen, då huset Habsburg regerade, ökade välståndet igen, tills trettioåriga kriget förstörde stora delar av södra Tyskland. Större delen av Elsaß tillföll Frankrike vid Westfaliska freden 1648, vilket inledde en lång persiod då Frankrike och Tyskland stred om detta område och om Alsace.

Frankrike övertog delar av området successivt. Vid franska revolutionen bildades provinsen Lorraine. Det råder oenighet om det historiska landskapet Lorraine skall sägas omfatta grevskapet, eller om den dessutöver omfattar Barrois, samt Trois-Évêchés (de tre biskopsdömena) Metz, Verdun, och Toul. Dessa ingick emellertid i den provins som bildades vid franska revolutionen: Meuse, Meurthe, Moselle och Vosges.

Efter kriget mellan Frankrike och Preussen, 1871, och till slutet av första världskriget, 1918, ingick delar av regionen i Tyskland som riksprovinsen Elsass-Lothringen. 1919 tillföll Lorraine Frankrike i samband med Versaillesfördraget. Nuvarande region bildades under mitten av 1900-talet.

Inga kommentarer: