Örebro.

Örebro är en tätort i Närke samt centralort i Örebro kommun och residensstad i Örebro län. Örebro är Sveriges sjätte största tätort med 98237 invånare (2005).

Kommunen är Sveriges sjunde största kommun med 135 774 invånare år 2011.
Örebro var under första hälften av 1900-talet känd som "skostaden", eftersom ett stort antal skofabriker fanns där.

Dessa är numera nedlagda. Fortfarande är Örebro i viss mån en industristad, även om staden under senare delen av 1900-talet alltmer kommit att präglas av service, tjänster och utbildning. Stora arbetsgivare idag är Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro. Staden var förr garnisonsstad, men även regementena är numera nedlagda.

Enligt en äldre uppfattning, som framfördes av Erik Gustaf Geijer var Eyrarsundsbro eller Eyrarsund (jfr Ör), senare Öresund, det ursprungliga namnet på Örebro. Denna äldre etymologi är numera övergiven och det anses att Eyra- är en felaktig och missuppfattad form för Öra- i Örabro. På slutet av 1100- eller början av 1200-talet omtalades Horebro, bl.a. i ett latinskt donationsbrev från jarlen Birger Brosa (död 1202), även om inga äldre privilegier än från 1404 är kända.

Den äldsta bron över Svartån kallades ännu till 1600-talets mitt Örebron (numera Storbron), och det kan alltså vara på själva bron det äldsta dokumenterade namnet Horebro syftar[8]. Nästa kända skrivning av ortnamnet är Ørabro (1260). Staden har fått sitt namn av den bro som fanns där Örebroåsen genombryts av Svartån. Ör är ett gammalt nordiskt ord, 'eyrr' på isländska, som betyder ungefär grus(bank).

Örebro ligger vid en urgammal landsväg på en grusås, belägen mitt i Sverige, mellan de södra och norra delarna av Svealand. Platsen var strategisk, eftersom Svartån här var grund, och det var möjligt att ta sig över denna.

Det blev intressant för makthavare att kontrollera denna knutpunkt. Omkring 1260-talet lät kungamakten bygga en fästning, med största sannolikhet på den holme där det nuvarande Örebro slott ligger. Någon gång på 1200-talet tros Örebro ha fått stadsprivilegier. Örebro stad bestod på den tiden bara av kvarteren mellan Storbron och Stortorgets västra del, samt kvarteren runt torget. Huvudgatan genom Örebro, den s.k. Gatun, dagens Drottninggatan-Storgatan, gick från söder till norr, dock med en annan sträckning än dagens. Det var länge stadens enda gata.

Under medeltiden var Örebro inblandat i många stridigheter. Fästningen byggdes på 1300-talet ut till en borg och belägrades vid upprepade tillfällen. Vid karmelitklostret (Vårfruklostret, se nedan) uppstod redan på 1300-talet en skola, Örebro skola.

På 1400-talet styrdes det dåvarande Sverige från Danmark av kung Erik av Pommern som såg Sverige som ett lydrike till Danmark. Landskapen i Sverige styrdes av svenska fogdar som var överlöpare. Den kanske mest kända "erövringen" (befrielsen från danskarna) av Örebroborgen gjorde Engelbrekt Engelbrektsson år 1434. Borgen förlänades senare till honom.
Vid den nya bron växte snart en liten köpstad upp. Under det sena 1500-talet ingick Örebro i Hertig Karls (senare Karl IX) hertigdöme.

Staden fick ensamrätt på järnhandel i regionen och Örebros köpmän förmedlade export av Bergslagens järn och sålde i gengäld livsmedel till bergsmännen. Befolkningen i Örebro steg till 600 personer på 1500-talet. Flera riksdagar hölls i Örebro på 1500-talet. Kung Karl IX byggde om borgen till ett modernt renässansslott.

I Örebro hölls landstingen och samtidigt den stora årsmarknaden Hindersmässan (Hindriksmässan). Detta skedde på Henriksdagen, den 19 januari. Numera är Hindersmässan framflyttad till omkring den 26 januari. Vid landstingen mottog kungarna hyllningar av närkingarna. Platsens vikt som landskapets huvudort, i förening med dess läge, gav den betydelse för hela riket, därför att den användes ofta för möten och herredagar, bl.a. i februari 1529, då ett kyrkomöte där fattade viktiga beslut och gjorde betydelsefulla uttalanden i reformatorisk riktning.

I december 1539 – januari 1540 hölls rättegång med Olaus Petri och Laurentius Andreæ. Dessa herrar svor den 4 januari 1540 på Gustav Vasas "blotta" svärd att bli kungens "lifsarfherrar trogne och hulde", det vill säga förband sig till arvrikets erkännande.

Under 1800-talet hölls två riksdagar i Örebro, nämligen 1810, då Jean Baptiste Bernadotte, furste av Pontecorvo (senare kung under namnet Karl XIV Johan), den 21 augusti valdes till tronföljare. För att visa sin uppskattning över sin "adoptivson" lät Karl XIII ge Örebro skola namnet Karolinska skolan. Vid riksdagen 1812 antogs en ny tryckfrihetsförordning och beväringsinstitutionen infördes. I Fredshuset ("fru Hjorts hus") slöts Freden i Örebro den 18 juli 1812 mellan England och Ryssland. Därigenom "grunden lades till Napoleons omstörtande". Underhandlare var Lars von Engeström, Thornton och van Suchtelen. 1849 och 1850 hölls det liberala reformmöten i Örebro, varvid diskuterades och antogs förslag till regeringsform och vallag.

Staden har några gånger varit hemsökt av större eldsvådor, se Örebro stadsbränder.
År 1863 stod det nya Örebro rådhus klart. Man hade börjat bygga det fem år tidigare, efter ritningar av stadsarkitekt Fridolf Wijnbladh som också var byggmästare. I rådhuset skulle stadens förvaltningar och myndigheter finnas, men de var inte så stora på den tiden. Det sägs att kung Karl XV vid ett besök i staden sade: "Å hut Örebro – bornera inte, svagdricka", för att han tyckte att rådhuset var alltför stort och påkostat för en stad av Örebros storlek.

Staden har i sina centrala delar en regelbunden stadsplan. Medelpunkten är det gamla slottet på sin holme i Svartån, som delar staden i en nordlig och en sydlig del, bägge med breda, raka gator, planteringar och flera ståtliga byggnader. Första delsträckan (Örebro-Ervalla) av Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift, Köping-Hults Järnväg, invigdes år 1856. År 1888 invigdes Örebro kanal med tillhörande sluss, som gjorde det möjligt för båtar och skepp att ta sig upp till de centrala delarna av Örebro.

Det första större företaget i Örebro var Örebro gevärsfaktori, grundlagt kring sekelskiftet 1600 av Hertig Karl. Örebro utvecklades snabbt i slutet av 1800-talet i samband med industrialiseringen. Örebro tändsticksfabrik grundades år 1844, och blev innan nedläggningen 1892 landets näst största. I slutet av 1800-talet grundades de första skofabrikerna i Örebro, som tillsammans med Kumla kom att bli centrum för skotillverkningen i landet. 1896 grundades Örebro kexfabrik, och samma år erhöll Örebro stapelstadsrättigheter, efter att tidigare ha varit uppstad.

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet drabbades stadens näringsliv av en allvarlig kris till följd av sko- och kexindustrins nedläggningar. I och med detta slutar en epok i stadens historia, då Örebro varit känd som en "sko- och kexstad". Som en del i ett åtgärdspaket, för att få stadens ekonomi på fötter igen, utlokaliserades delar av Statistiska centralbyrån till Örebro, liksom även Trafikregistret. Örebro fick också en universitetsfilial till Uppsala universitet förlagd till staden. Universitetsfilialen blev år 1977 Högskolan i Örebro, som år 1999 blev Örebro universitet.