Rolfstorp.

Rolfstorp är en tätort i Rolfstorps socken, Varbergs kommun i Hallands län.
Namnet kommer från mansnamnet Rolf eller Roald och efterledet torp, i betydelsen nybygge.

Efterledet antyder att byn fått sitt namn under perioden 1000-1200-talen.

De äldsta delarna av Rolfstorps kyrka, som är byggd i romantisk stil, är främre och mellersta långhuset som uppfördes under medeltiden, eventuellt 1200-talet. Äldsta inventarien är dopfunten som senast är från 1200-talet. Dopfuntens fat är från 1600-talet. Predikstolen är från 1655 liksom altaruppsatsen.
Under 1600-talet tillbyggdes kyrkan några meter västerut.

I slutet av 1700-talet byggdes ett klocktorn i trä. Även golvuret är från 1700-talet.
En omfattande reparation av kyrkan genomfördes under 1923-1924. 1926 ersattes trätornet av ett stentorn. 1962 genomfördes ytterligare en renovering.
Patronatsrätten till kyrkan innehölls ända fram till slutet av 1800-talet till ägarna av Torstorp.

Mer känd än själva kyrkan är sannolikt den ros som växer i ett av kyrkans fönster. Rosen, som är av arten Rosa canina, växer mellan de bägge glasen i fönstret vilket gör att den blommar tidigt eftersom glasen gör att utrymmet fungerar som ett växthus.
Eftersom den del av kyrkan finns byggdes på 1600-talet har en teori varit att rosen fanns redan då, men experter är skeptiska till detta eftersom stammen då borde sett äldre ut. Rosen har varit en sevärdhet sedan senast mitten av 1930-talet.

Hösten 2005 genomförde Varbergs fornminnesförening en provundersökning vid Rolfstorps kyrka under ledning av Lena Bjuggner från Länsantikvarien, Halmstad. Anledningen till detta var att man i samband med sammanställningen av Rolfstorps hembygdsbok fann äldre dokument från Kungliga byggnadsstyrelsen från 1923, där man hade dokumenterat upptäckten av en cirkulär byggnadsrest omedelbart öster om kyrkogårdsmuren.

Ett 1 meter brett och 7,2 meter långt schakt grävdes för hand rakt igenom anläggningen och i den sydöstra delen frilades en mur med en svag bågform, med en tänkt centrumpunkt i schaktets mittdel. Kärnmuren var lagt med natursten i hårt kalkbruk och med en yttre skalmur bestående av både kallmurade och brukmurade kluvna stenar. Denna del av muren vilade på ett stenparti som antogs bestå av fast klippa men kan eventuellt bestå av ett större stenlagt parti av hällar.

I schaktets nordvästra del frilades och framrensades endast fasaden av insidan av den cirkulära byggnaden (utsidan är här borttagen vid ombyggnaden av kyrkogårdsmuren). Fasaden, eller mur-resten, bestod av en tuktad kallmur, fem skift hög och som även denna hade en svag bågform. Utrymmet mellan dessa två murar bestod av raseringsmaterial från den ursprungliga byggnaden och bestod mest av mindre sten med fastsittande kalkbruk samt en del större sten som sannolikt har ingått i skalmurarna. Byggnaden har således sannolikt haft en en cirkulär form med ca 3,8 meters innerdiameter.

Fyndresultaten från utgrävningen omfattade glaserad och oglaserad medeltida keramik, fragment av kritpipor, djurben (mestadels mindre gnagare), järnbeslag, hästskosöm (medeltida), kol, slagg, flinta(!), samt ett mindre beslag av brons. Någon mer preciserad datering av anläggningens uppförande eller bruksperiod kan i nuläget inte göras mer än till medeltid. De fynd som gjordes ger heller inte någon större vägledning mer än att anläggningen bör ha blivit raserad senast under 1700-talet, av fynden av kritpipor att döma.

Byggnadsstyrelsens dokumentation från 1923 anger en kastal eller borgtorn och det kan naturligtvis vara så. Andra tolkningar, framförda av utgrävning, menar på en tidigmedeltida rundkyrka liknande de kyrkor som idag finns bevarade i såväl Danmark som i Sverige. En omfattande byggnationen av stenkyrkor uppstod under tidig medeltid och antas idag i stor utsträckning ha initierats av lokala stormän, som då också haft ett personligt ägandeskap till dessa kyrkor.
I flera fall från Danmark kan man dessutom påvisa ett intimt sammanhang mellan kyrkbyggandet och en närliggande stormansbebyggelse. Allt för att följa den "nya tidens trend" med ett kristnande och naturligtvis för att markera och stärka sin maktposition i samhället. Inga av de framlagda hypoteserna har ännu kunnat beläggas.

Utanför undersökningsområdet fann gruppen visuella strukturer som behöver undersökas mer noggrant: österut på åsen finns högliknande markformationer som kan tyda på fler, numer raserade byggnader. Strax sydost om det förmodade gravkoret fann de i samband med återställandet av utgrävningsplatsen i dagen synliga, tätt liggande huggna stenar i jämn och rak linje och med en tänkt front mot söder.

Linjen, som löper i ost sydostlig riktning går lätt att följa i sin fortsättning genom jordsondering och är ca 5,5 m lång, för att därefter i 90 graders vinkel bryta av i nord nord ostlig riktning ca 4 meter varefter den är svårare att finna med jordsond på grund av topografin. Dessa stenrader kan eventuellt ingå en någon ytterligare byggnadskonstruktion och dessutom vara relaterade till den cirkulära anläggningen vilket i så fall kan ge fler ledtrådar om platsens ursprungliga funktion.